Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
öfyersigter och GranSkningaR
ligheten. Det hade därföre icke bort vara svårt att gifva en klar
och sakrik framställning af denna den ärorikaste tidpunkten i
Bernadottes lif före 1813 års fälttåg.
Såvidt vi förstå, kan Bernadotte 1799 med långt större skäl sägas
ha räddat Frankrike än Masséna. Ty om än det 14 dagars fälttåg,
som sistnämnde general gjorde, och hvars följd blef ryssarnes
nederlag vid Zürich, tryggade Frankrike mot koalitionen, så hade dock
Massenas lysande fälttågsplan varit outförbar utan de nya trupper,
som Bernadotte så godt sora stampade fram ur jorden och skickade
mot gränserna, och utan de rörelser, sora Rheuarraëen under geueral
Muller på Bernadottes ordres och i enlighet med den af honom
uppgjorda fälttågsplanen gjorde mot Philipsburg och Ulm. Genom dessa
rörelser drogs ju ärkehertig Carl från Schweitz och lemnades ryssarne
ensamma mot Masséna, hvilken på så sätt fick tillfälle att utföra den
plan han för fälttåget i Schweitz uppgjort.
Bernadottes kloka åtgärder som krigsminister torde ock i väsentlig
inån ha bidragit till framgången af Moreaus och Napoleons lysande
fälttåg år 1800. Thiers säger i anledning af Moreaus fälttåg
sistnämnde år, att denne general utom Napoleon var den ende på sin
tid, som ined skicklighet kunde kommendera en armée af öfver 100,000
man. Men månne icke Bernadottes fälttågsplan 1799, liksom Carl
Johans 1813, visat, att Moreau icke var den ende, som kunde föra
en så stor armé?
D:r Blombergs framställning af de händelser, som föregingo och
ledde till statskuppen af den 18:de brumaire, kunde äfven hafva varit
sakrikare och incr upplysande. Svederus hade äfven i detta afseende
kunnat gifva en god vägledning. Flera af dennes åsigter ha, som
vi redan anmärkt, Jung sedan bekräftat i sina ofvan anförda arbeten.
Ehuru d:r Blomberg känt till dessa, har han dock så godt sora intet
eller åtminstone endast i högst ringa grad tillgodogjort sig, hvad de
för denna tidpunkt ha att erbjuda. Tid och utrymme hindra oss att
utförligare yttra oss i denna fråga, men vi kunna dock ej underlåta
att påpeka några fakta, som Jung anför.
Redan i början af år 1799 skref Bonaparte till Barras, att han
under vissa omständigheter redan i mars månad skulle begifva sig
till Frankrike. Kort efter mottagaudet af detta bref eller i april
föreslog Barras att återkalla general Bonaparte, men detta förslag
förföll på grund af de öfriga direktorernas motstånd. Men i maj
månad togo Barras, Rewbell och La Ifeveitlère-Lepeau på sitt ansvar
att återkalla Bonaparte. Sjelfva depechen är utfärdad den 26 maj.
Samtidigt fick Bonaparte äfven mottaga bref från Tallevrand och sina
bröder. Jung anser, att det var Barras, Tallevrands, Josephs och
Luciens depescher af den 26 maj, som förmådde Napoleon att så
godt som omedelbart efter deras mottagande i juli fatta sitt beslut
att återvända till Frankrike.
Svederi åsigt, att Bonaparte stått i förbindelse med de missnöjde
i direktoriet, finner således sin bekräftelse i Jungs framställning, men
denne sistnämnde visar också, att Napoleons förbindelser voro långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
