Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
öfversigten OCH GRANSKNINGAR
Endast en näring syntes till en början gynnad under kriget,
nämligen bergshandteringen. Af gammalt njöt nämligen bergslagen frihet
från värfning, hvarför en mängd folk strömmade dit; detta förbjöds
dock 1706. Bergslagen förskonades äfven från pesten. Däremot visade
sig både koppargrufvan vid Falun och silfvergrafvorna denna tid mycket
litet gifvande, hvilket vållade såväl grufegarne som styrelsen mycket
bekymmer. Jernhandteringen tillfogades ett hårdt slag genom tulltaxan
1715, då afgiften på utfördt jeru tredubblades och kort därpå
föreskrefs att utgå i specier, som den tiden voro ett svåranskaffadt mynt.
Än värre blef det genom de hårda tvångslagarna 1718, då kronan
lade beslag på allt på vågen stående jern och blandade sig i
tillverkningen; då hotades denna vigtiga näringsgren, liksom så många andra,
med strypning, och nöden i bergslagen blef nästan större än annorstädes.
Att Sveriges befolkning under Karl XII:s regering i följd af det
långvariga krigets, pestens och missväxtårens verkningar både i antal
och välmåga gick betydligt tillbaka, är ett faktum, som af förf. på
flerfaldigt sätt ytterligare l>estyrkes.
Angående pestens härjningar lemnas (sid. 94—-101), utöfver hvad
som redan genom Ilmonis och Brobergs utredningar är bekant, flere
upplysningar, särskildt rörande sjukdomens utbredning och dödlighet.
Medan endast landet söder ora Dalelfven hemsöktes af smittan, ledo i
allmänhet länen utmed Östersjön och i det inre vida häftigare däraf
än länen på vestra kusten, ehuru ej häller dessa gingo fria. Endast
bergslagen synes i mellersta Sverige ha blifvit skonad, hvadan också
hofvet drog sig till Sala, Rådet till Arboga, och flere ämbetsverk till
Vesterås. Såsom maximisiffra for de af pesten orsakade dödsfallen
sätter förf. 100,000, d. v. s. ’/,, eller •/„ af den dåvarande
folkmängden enligt hans beräkning. Att undersåtarne genom liknöjdhet
och oförsigtighet, genom att begagna pestdödas kläder, genom att för
länge behålla liken i huset för att i vanlig ordning kunna begrafva
dem o. s. v. underlättat smittans spridning är nog sant. Men att
myndigheterna, såsom förf. beskyller dem för, brustit i omtanke och
energi vid sitt uppträdande mot farsoten, torde få anses som obevisadt,
då man tvärtom känner, att Rådet redan i oktober 1708, eller innan
ännu pesten nådde fram till Östersjöns kuster, forehade förelag till
gemensamma kraftåtgärder med Danmark för smittans utestängande
och att 1709 2ä/s> eller ett år innan farsoten inträngde hos oss,
utfärdades en allmän karantänsförordning, hvars stränga iakttagande flere
gånger inskärptes.
Beträffande det sammanlagda beloppet af den stora folkförlust
kriget vållade har förf. ej vågat lägga någon ny beräkning till de
tämligen osäkra och sväfvande, som redan gifvits af Fryxell, Mankell,
lu. fl. Han endast anmärker, att vid krigets slut det krigsdugliga
manskapet torde ha varit grundligt och tämligen likformigt utgallradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
