Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
danielson, die nobdischk fraoe
65
till Adolf Fredriks val afstå från den förnämsta fordringen, nämligen
Finlands afträdelse». Tvärt om finner man, att de inflytelserikaste
personerna tydligen betraktade »biskopens af Lybeck» val såsom en så
vigtig sak, att den borde köpas med ganska betydliga eftergifter.
Fältmarskalken furst Dolgorukij, som egentligen blott ville återlemna
Österbotten, röstade dock äfven för Åbo läns afstående, om Adolf
Fredrik valdes. Eu annan fältmarskalk, furst Trubetskoj (hvars
yttrande ofullständigt omnämnes af prof. Danielson), ville äfven baua
prinsen väg till svenska tronen genom vidsträcktare rvska eftergifter;
men äfven om detta ej lyckades, ville han nöja sig med landet till
Helsingfors och Nyslott. Amiralen grefve (iolovin, geheimerådct
Narysjkin, furst Kurakin och generalen furst Golitsyn talade likaledes
blott om partiella afträdelser. Geheimerådet Brevern utvecklade i
synnerhet svårigheten att behålla Finland och nödvändigheten af eu
snar fred. Planen att bilda ett sjelfständigt Finland omnämndes
visserligen af några ledamöter (t. ex. Trubetskoj och Brevern), men
blott såsom ett föga antagligt alternativ. Endast bröderna Alexej och
Michael Bestusjev lade någon större vigt därpå, men egentligen for
att genom sådana forespeglingar komma ifrån nödvändigheten att yrka
på Adolf Fredriks val, som de likväl icke vågade öppet förkasta.
Det är äfven bekant, att Alexej Bestusjev med stort missnöje följde
den holsteinske ministern Buchwalds ansträngningar i Stockholm för
Adolf Fredriks val.1
Emellertid slöt sig kejsarinnan till majoritetens mening, och vid
en ny konferens (den 8 juni 1743), som var så bullersam, att den
enligt Bestusjevs utlåtelse liknade »ett kosackmöte», fattades ändtligen
det definitiva beslutet att afstå från alla eröfringar bortom Kymmeueelf.
Såsom motiv uttalades formligen, att man sålunda ville hindra danske
kronprinsens och befordra Adolf Fredriks val, men Bestusjevs parti
lyckades dock genomdrifva eu punkt, som innehåll ett klander emot
Abodiplomaternas »svaga negotiation»2.
Alexej Bestusjev hade äfven förgäfves under dessa debatter sökt
inskärpa nödvändigheten däraf, att Ryssland vid fredsslutet skulle
betinga sig den svenska hattregeriugens afsättning och mössoruas
återställande till makten. Han rönte till och med den förargelsen, att
hans motståndare Luberas året efter freden sändes såsom minister till
Stockholm och där på ett förstucket sätt arbetade hattarne i händerna,
ehuru han i sina depescher låtsade sig underhålla vänskapen med
mössorna, hvilka betraktades såsom Rysslands officielle anhängare.
Men hans egen sekreterare Tjernev tjenstgjorde såsom Bestusjevs spion
oeh mössornas kanal för deras klagomål öfver den ryske ministerns
uppförande. Bestusjev lyckades också genomdrifva Luberas’ återkallelse,
sedan denne utan kejsarinnans bemyndigande försäkrat den bekante
hattchefen Fredrik Gyllenborg om hennes gunstiga tänkesätt3.
’ Soloviev, XXI, sidd. 255 ff.
1 Soloviev, ibid. sid. 2t>2.
3 Soloviev, XXII, sidd. 73 ff. Kejsarinaans beslut om Luberas’
återkallande fattades redan i mars 1745, men han fick stanna ijvnr öfver ett år, allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
