Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alin, den 8vznsk-n0bska unionen
75
en oupplöslig politisk enhet med Sverige, så att det icke skulle kunna
någonsin inför utlandet framträda som en oafhängig stat eller i
förbindelse med någon annan än Sverige. Ja det har till och med
blifvit på ganska goda grunder påstådt, att i uttrycket icke gärna kan
läggas mera, enär samma engelska traktat innehåller en förbindelse å
Sveriges sida att verkställa föreningen med all möjlig skonsamhet för
och afseende på norska folkets lycka och frihet. Då liberté enligt
goda franska auktoriteter, såsnart det är fråga om en stat, ett rike,
ett land, utmärker »ett regeringssätt, enligt hvilket lagarne äro uttryck
af den allmänna viljan och ingen godtycklig makt finnes», så synes
1813 års svenska officiella öfversättning af ordet med sjelfständighet
kunna godt försvaras.1 Men i så fall kan i uttrycket »partie
inte-grante» ej ligga mera än ofvan angifvits. Och i hvilket fall som
hälst kan man väl ej förneka, att Sverige hade rätt att inrymma
Norge själfständighet och en med sig sidoordnad ställning i föreningen,
hvilken besittningsrätt än traktater och fredsslut måtte hafva förlänat
detsamma. Det är bekant, att svenska regeringen redan i oktober
1812 gifvit bestämda löften till England att endast binda Norge till
Sverige »som en konfedererad makt under samma konung», och att
det just var på grund af dessa förbindelser angående norska folkets
frihet, som Englands styrelse undertecknade traktaten af 3 mars. Då
dessa löften sedan upprepades såväl till Englands regering som till
de norrmän, med hvilka man från svensk sida underhöll förbindelser,
torde man vara berättigad att i den svenska officiella
qvasi-öfver-sättningen från 1813 af »partie integrante» med »oafhängig del» se
ett slags, företrädesvis för norrmännen afsedt, tillkännagifvande däraf,
att man å svensk sida var sinnad att stå fast vid sina afgifna
förbindelser.
Prof. Alin upptager icke till besvarande Rydins invändning mot
Kielfredens förbindande kraft för norrmännen, att Norge under
föreningen med Danmark var rättsligen ett eget rike, som icke blifvit
af Sverige eröfradt eller kufvadt. Och dock är denna invändning af
största vigt för en rätt uppfattning af Kielfredens betydelse. Om
Sveriges konung funne sig föranlåten på grund af ett ryskt anfall
på norska Finmarken att afträda Sverige till Ryssland, skulle vi anse
en sådan afträdelse bindande? Om emellertid Sveriges riksdag under
nämnda eventualitet inläte sig i underhandling med tsaren och ryska
riket och valde den förre till konung på vilkor af gällande författning
och andra inskränkningar samt med Ryssland inginge ett
föreningsfördrag, kunde man då säga, att konungens afträdelse hade någon
betydelse för uppfattningen af Sveriges och Rysslands inbördes
rättsställning? A svensk sida erkändes visserligen icke uttryckligen,
sålänge föreningen ännu icke kommit till stånd, att man uppgifvit eller
’ Se Wallmark, Historiska berigtiganden, sid. 329, not. 5. Däremot kan
samma svenska plakats återgifvande af inttyrantr. med oafhängig ingalunda
försvaras. Jag har i Statsförbundet mellan Sverige och Norge, sid. 15 not. 1,
förbisett, att Rydins användning af denna öfversättning berott p& citat — ehuru
utan citationstecken — af nämnda officiella ki^lla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
