Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tsar peters underhandlingar 17 16 om landgång i skåne 89
hufvudanfallet vilja från Finland sända en eskader med 20,000 man
för att angripa Sverige. Fredrik IV åter förband sig att bidraga till
landstiguingsförsöket med 20 bat. inf. och 10,000 man kavalleri.
Sedermera påstod tsaren, att Fredrik IV äfven lofvat att sända några
örlogsskepp till Ålands haf för att understödja det tillämnade
angreppet från linska sidan. Något härom finnes ej taladt i traktaten,
och ej häller finnas några andra säkra bevis, att tsarens påstående är
öfverensstämmande med sanningen.
Hvad tsarens underhandlingar med Georg I angår, så framhåller
författaren, att Georg visade sig mycket vacklande; än var han villig
att bistå tsaren, än motarbetade han honom. I mars och april visade
sig konung Georg och hans hannoveranska rådgifvare benägna att
understödja tsaren lued en engelsk flottas afsändande till Östersjön,
och några engelska ministrar voro äfven villiga att medverka härtill,
men snart nog inträffade en stor förändring i Georgs politik, hvilket
saunolikt berodde därpå, att de flesta engelska ministrarne och det
engelska folket i allmänhet ej ville bidraga till Sveriges fall och
Rysslands storhet. Vid underhandlingarna med England framstälde
tsaren tillika stora fordringar. Så ville han att Georg I skulle
garantera honom besittningen af Ingermanland, Lifland, Estland och
Karelen med Viborg och, i fall han angrepes i dessa besittningar,
lemna honom ett understöd af 15 linieskepp, hvilken flotta tsaren
ville använda efter sitt godtfinnande. Vidare ville ban, att traktat
härom genast skulle afslutas före afslutandet af en ifrågasatt
handelstraktat, som i synnerhet låg engelsmännen om hjärtat. När Georg I
emellertid såg, att en landstigning med allvar förbereddes af tsaren
och Fredrik IV, trots allt hvad han gjort för att hindra en dylik,
började han ånyo befordra den, men det gjorde han företrädesvis för
att få bort de ryska trupperna ur Tyska riket. Under förberedelserna
till fälttåget hade tsaren nämligen uppfört sig därstädes mycket
våldsamt och hänsynslöst. Han hade låtit häkta mecklenburgska
adelsmän, som voro hertigen obehagliga, gjort stora reqvisitioner af
lifsmedel till sina truppers underhåll, tvuugit tyska städer att lämna
transportfartyg m. in.
Fetter mänga ansträngningar lyckades tsaren omsider att öfverföra
omkring 29,000 man till Danmark, men dessa ankommo dock dit
senare, än beräknadt var, och detta berodde till största delen därpå,
att danskarne, som lofvat öfverföra en del trupper, ej kunde göra
detta i tid. Karl Xll:s anfall på Norge hade, såsom ofvan är nämndt,
länge fördröjt Fredrik lV:s förberedelser till landstigningen, och
sedermera hindrade äfven motvind en lång tid de ryska truppernas
transport till Seland. När omsider allt såväl från dansk som rysk sida
syntes vara i ordning för truppernas öfvergång till Skåne, förklarade
tsaren i slutet af augusti (g. st.), sannolikt på sina ministrars och
generalers råd, att hau först följande år ville deltaga i ett
landstigningsförsök. Skälet till detta steg, som väckte ett oerhört uppseende
i hela Europa, uppgaf han vara, att den lämpliga årstiden för en
landstigning nu vore förbi, så att en dylik ej utan stor risk kunde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
