Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL SVERIGES HISTORIA UNDER KARL XII 103
ningen af en så van organisatör och en så varmt nitälskande
fosterlandsvän som »Måns Bock». Hans sympatiska personlighet bildar en
af den eljes mörkn tatlans få ljuspunkter, och det ganska enastående
förtroende, hvarmed han af både öfver- och underordnade hyllades,
gaf åt hans verksamhet en långt mer ingripande betydelse än i
allmänhet en guvernörs och anförares.
Lika dugande som Stenbock förut visat sig i fält, lika kraftfull
och klarseende framstår han här i fredliga värf.
Generalkrigskommis-sariatet vid den svenska hären i Polen och Sachsen, som han i flere
år ined framgång ledt, hade varit honom en god skola för att lära
känna förvaltningskonstens hemligheter: en ovanlig förmåga att taga
folk och att lämpa sig efter alla, äfven de kinkigaste förhållanden
förde han ock med sig till sitt nya verksamhetsfält i Skåne. Seende
missbruk och halfva eller förvända åtgärder före sig, hvart han vände
sin blick, grep han genast in med kraft, lisade nöden där han kunde,
uppmuntrade genom eget föredöme till ansträngningar, insamlade under
sina raönstringsresor klagoskrifter från de olika orterna, dem han
sedan bragte till Rådets kännedom, häktade och suspenderade oredliga
fogdar saint föranledde år 1708 tillsättandet af en särskild
undersökningskommission för Skåne, som höll sträng räfst med de under föregående,
mindre vaksamma styresmäns tid begångna nnderslcfven. Kommissionens
verksamhet blef visserligen genom kriget något hämmad, men den
verkade dock en helsosam rensning, så att Stenbock kunde inberätta
till konungen, att Skåne därigenom »kom på tämligen goda fötter igen.»
Försvarsväseudet i Skåne vid denna tid, hvaraf förf. lemnat en
sakrik utredning, var naturligen både före och efter det danska
allfallet föremål för Stenbocks omsorger. De båda skånska
kavalleriregementena, som gått förlorade vid Poltava, blefvo genom hans
ihärdiga ansträngningar på otroligt kort tid återuppsatta. På flera föga
betungande sätt, t. ex. genom att använda salpetersjudarne och
jägeribetjeniugen, visste han stärka sina svaga stridskrafter, men förde
också med värme sina skåningars talan, då konungen eller å hans
vägnar Rådet sökte pålägga dem alltför ruinerande utskrifningar eller
gärder. Inseende Kristianstads strategiska vigt, lät han ånyo befästa
denna stad, men dröjde att verkställa konungens projekt att genom
bröstvärn på flere ställen skydda den låga kusten af vestra Skåne,
hvilket Stenbock fann både onyttigt och ogörligt. Minst sagdt
egendomligt förefaller däremot för vår tids uppfattning Stenbocks af Rådet
gillade förslag att, om danskarne försökte en ny landstigning,
innevånarne i Helsingborg skulle uppmanas flytta undan och staden
brännas, då den ansågs olämplig att befästa och fienden där lätt kunde
fatta fast fot, såsom man haft färsk erfarenhet utaf. Emellertid
behöfde denna påtänkta nödfallsutväg aldrig anlitas, då danskarne
genom den nitiske guvernörens fasta hållning och ändamålsenliga
anstalter under de närmaste åren afhöllos från att återupptaga planen
på en landstigning i Skåne.
Åtskilliga andra ämnen af intresse beröras i den läsvärda
uppsatsen; men det skulle föra oss för långt att ingå därpå. Innan vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
