Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRÖNIKORNA OM GUSTAF VASA
59
förmodligen har hertig Karis censur varit verksam. Konungen
och drottningen betjänade själfva sina gäster vid desserten och
konungen höll ett tacketal för arfhyllningen, förpliktande sina
söner att till tacksamhet bevisa rådsherrarne och deras barn all
gunst och nåd och vara dem halda, trogna och rättrådiga herrar.
I tacksägelsen till konungen uttalades sedan herrarnes förhoppning,
att man därpå måtte kunna lita.
Grefve Per berättar korteligen om sitt eget bröllop, som
kungen höll, utförligare om när kungen blef hans svåger (1552),
då de många prästedisputeringarna emot saken icke kunde hindra
konungens vilja tvärtemot hvad påfvestadgar funnit upp om
för-budna led. Prins Erik och prins Johan voro »talemän» vid
bröllopet, den förre för konungen, den senare för bruden.
Om kriget 1555 med Ryssland tror gr. Per, att det aldrig
blifvit af, om icke finska adeln fruktat att konungen, när han
kom dit för att insätta Johan i hans hertigdöme, skulle dröja
kvar och anställa räfst med godsen. Nu lyckades man afvända
detta genom trätan med Ryssland. Hvarken anledningen eller
striden har grefve Pers sympati. Ett parti svenskar och ryssar,
som stött på hvarandra, skrifver han, blefVo så förskräckta, att
de lupo åt hvar sitt håll 12 till’14 mil, innan de vågade stanna
och besinna sig. »Därutaf må man se, huru det är med en hop
folk, dem Gud tager hjärtat ifrån. Där ha likväl våra svenska
hofmän som oftast stort fel utaf, att de vilja vara storordiga,
och vilja flå björnen, förr än han är slagen».
När lifländarne icke ville — enligt påstådt löfte — taga del
i kriget, ville kungen sluta fred. Han tänkte sedan hämnas på
dem, som förledt honom till kriget, men — detta blef i underlig
måtto af Gud förtaget.
Riksrådet utverkade (1558); att prins Erik fick en förläning
att regera uti, Bå väl som Johan fatt, så att fadern måtte få se,
hur han »ville hålla hus för sig själf» och rätta honom,- i fall
behof gjordes. Bröllopet 1559 berättas, likaså ryktet från
Vadstena, som Erik »obeskedeligen» lät komma åstad genom Mornai.
Kort efter sjuknade konungen, kom aldrig till hälsa igen och
fick aldrig mer det tycke för Erik, som han förut haft. Då
först begynte också Erik låta se hvad han förde i skölden. Från
frieriet till prinsessan Elisabet i England hade alla hans fränder
i Tyskland afrådt, men det hjälpte ej. Han ville ha Per Brahe
och Sten Eriksson att för honom fara i friarfärd, men då kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
