Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF AF WETTERSTEDT
’103
indragningen af Palmblads och Atterboms litterära tidning, sedan
han väl tilldelat dem en skrapa, och i enskildt bref till
Atterbom — ett bref, som han själf gärna läste upp i societeten
(Wachtmeister ant:r) — ytterligare gifvit sig luft, t. o. m. mot
»förf. af Särskilda utskottets betänkande». Värre gick det (1821)
Geijers skrift »Thorild», i hvilken G. uttalade sin uppfattning
af treenighets- och försoningsläran. Skriften blef på Wetterstedts
initiativ åtalad. Men juryn frikände Geijer, som jämte alla
jurymännen på rättegångsdagens afton blef föremål för en lysande
fest i Upsala! Detta var icke angenämt för Wetterstedt, som
»klagade öfver den tidsandans slapphet, som förhindrade
tillämpning af gällande lag och beröfvade salighetsläran dess
grundlags-enliga skydd» (s. 375).1
Förf. fortsätter öfversigten af Wetterstedts hofkansleriat och
ger, genom aftryck af så väl indragen artikel, som hofkanslerns
yttrande om densamma i konseljen, läsaren tillfälle att instämma
i senare ledet af hans eget omdöme: »Man ser, att om det ligger
i tryckfrihetens natur, att den lätt öfverskrider förnuftiga gränser,
så gälde detsamma lika mycket om den indragningsfrihet, som
1812 blifvit hofkansleren förunnad.» Men som exempel på förra
ledet erfordras för vår tid mycket starkare exempel, än hvad
1820-talets hofkanslerer funno smädligt.
»Om hofkanslerens vädjan till ’hvarje opartisk läsare’ —
skrifver förf. (s. 387) — »får gälla den eftervärld, som kunde
komma att jämföra Stockholms-Courirens artiklar med omdömena
däröfver i 1821 års statsrådsprotokoll, lär det väl icke fela, att
dessa omdömen skola jäfvas. Indragningsåtgärden var knappt
annat än en yttring just af det nit, som »i hvarje anmärkning
ser ett förebud till det helas upplösning och fördömmer äfven
nyttiga varningar såsom skadliga stämplingar.» Ty äfven om
1 Några af de ss. 374 f. meddelade uppgifterna angående hofkanslerens
verksamhet böra rättas: den i not s. 374 omnämnde åtalade prästen hette icke
Tydén utan Tvbeck, känd swedenborgare (se B. Lei. ö. n. Sv. män, XVIII, s.
7 f.), och, trots frikännandet, nägra månader senare afsatt från prästämbetet. —
Tidningen Anmärkaren utgafs ej från 1816 gemensamt af Scheutz och Cederborgh;
S. blef först i okt. 1817 tidnint ’ens msddelegare och medredaktör. Då
Cederborgh efter indragningen J4/i 1820 bröt med Scheutz och åter utsände
Anmärkaren, blef det denna titel under året förbehållet att åtnjuta lAnmärkaren»*
postbefordran, från hvilken »Anmärkarne» genom K. M:ts bifall till C:s ansökan
utestängdes. Indragningen gagnade ön då — Anmärkarne-Argns, ingalunda
»Anmärkaren», som under C:b ledning förde en obetydande tillvaro. — Nya Extra potten»
utgifvare dömdes väl af underrätt till tre månaders fängelse (s. 381, not), men
af hofrätten vid målets nnderställning till ett år» fattning!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
