Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF AF WETTERSTEDT
’105
prässen skaffar nog uttryck åt »stämningen i orten» och
meddelar nog allsköns »ön dit», när den blott sluppit ifrån
hof-kanslerens skuggrädsla. Men det är karakteristiskt för tiden:
å ena sidan handen öfver det tryckta organet, att det ej ens ma
införa en otjänlig notis; å andra sidan allsköns ifver och ingen
sparad koBtnad, att ändå få reda på allmänna opinionen och
särskildt på dess personliga organer — med »otjänliga notiser»,
ju fler dess bättre!
Wetterstedts verksamhet som stor industriidkare —
innehafvare af Finspongs bruk med underlydande gods — skildras i
raska drag, liksom hans sociala ställning, sedan han genom gifte
med friherrinnan De Geer, förut gift Gyldenstolpe, tillträdt en
betydande förmögenhet. Men ekonomi var aldrig Wetterstedts
starka sida, hvarken som enskild man eller som ämbetsman.
De från »undantagstiden», den regerande kronprinsens tid,
fortgående, ej rätt konstitutionela finansiella operationerna ledo däraf,
och då af de tre extra-fonder, på hvilka 1815 kunde anvisas:
»Guadeloupsfonden till H. K. H. kronprinsens disposition», >S:t
Barthélémy-medlen», »H. K. H. kronprinsens enskilda kassa»,
den mellersta, utsinat, blef det de båda öfriga, nu till ett
sammansmälta, som fingo hjälpa, när utgifterna skulle fortgå.
Konungen undandrog sig icke häller, men riksdagen undandrog sig,
när efter årtionden af trassel och obehag »kabinettskassan» och
»kolonialkassan» ändtligen funnit en expedient att reda sig,
nämligen med de statsmedel, som dittills åtgått för
utrikesdepartementet, på hvars konto i stället besparingar skulle göras. Då
var Wetterstedt redan död. Men han hade tillräckligt länge
varit med om affärens intrasslande och på sin sista tid nödgats
upptäcka allt för konungen. Tiderna hade förändrats, från 1815
till 1840.
Som utrikesminister hade Wetterstedt för öfrigt inga svåra
stormar — om man undantager de obehag, »skeppshandeln»
framkallade. »Hade W. där haft mer stål i sin egg, så hade, enligt
kompetentes dom, den solfläcken i Carl Johans regering uteblifvit»,
vittnar, efter samtidas ord, P. Wieselgren (B. Lex.). Men
traktater med främmande makter fick han underteckna i rätt stort
antal, både om slafhandelns upphörande och om handels- och
sjöfartsförbindelsers lättande. »Dessa handelstraktater», säger
förf., »hade sin särskilda betydelse därutinnan, att de upphäfde
det svenska produktplakatets hundraåriga välde och banade vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
