Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
b. w. b.
Den onekligen tyngsta bördan för Västerbottens allmoge
voro de ständigt återkommande knekteutskrifningarna och
manskapets utrustning. Till en början var om utskrifningarna intet
visst stadgadt, utan uttogs manskapet efter behof och lägenhet.
Första gången Norrbotten i riksregistraturet omnämnes såsom en
ort, hvarifrån äfven manskap borde uttagas, är i ett kongl, bref
af d. 28 sept. 1545 till Peder Brahe och Botvid Larsson, däri det
heter, att »de borde låta anamma uti vår ed och tjenst icke
allenast allt det dugliga folk, som någorlunda där uppe i landet
till bekommandes vore, utan ock det folk, som allredan antaget är
och längst ifrån handen, som är i Norrbotten, Jämtland,
Ångermanland och flerstädes förlagde äro, måtte blifva uppkallade».
Ar 1561 förekommer utskrifning af manskap i Västerbotten och
huru strängt redan då därvid tillgick, må af följande exempel
visas. En bondeson från Torneå socken, som redan varit i
krigstjänst, blef år 1561 ånyo kallad till knekt. Som han emellertid
gift sig och var sin faders enda hjälp, lade sig socknen ut för
honom med ett intyg om detta förhållande, dat. Torneå d. 29 maj
samma år: »Vi, fattige män, som bygga och bo i Torneå socken,
bekänna med denna vår bekännelse» etc. I detta intyg säges,
att som vår nådige herres bref och befallning lyder, att »ingen
skall sig undanstinga antingen genom giftermål eller eljes, utan
att hit skyndas och förskrifvas», vågade fogden icke gifva honom
lös, hvarföre, då hans fader hade honom af nöden hemma,
socknemännen supplicerade om att han finge stanna hos sin fader,
till dess »den andre sonen kommer till mans och stiger i hans
stad». Närmare bestämmelser rörande utskrifningarna utfärdades
af Johan III, dock var naturligen mycket rum ]ämnadt åt
godtycket, så länge utskrifning af manskap icke var fixerad till en
viss numerär, utan bestämdes efter tillfälligt behof. Såsom
härutinnan upplysande må följande anföras ur en Västerbottens
allmoges supplik till K. M., dat. Skellefteå d. 18 dec. 1613:
»Täcke vi E. K. M. på det ödmjukaste och underdånigste för
den nådiga tillåtelse och förändring, som E. K. M. hafver nådigst
täckts göra och efterlåtit med de 2 fänickor folk, som blef af nyo
här i landet uttaget förutom vår gamla landsfànicka, den ena af
Baltzar Bäck1, när Collentzu1 tåget företogs (år 1610), och den andra
af Olof Ingemarsson till Jämtland och under samma 2 fänickor voro
mesta parten enda bönder och böndernas enda hjelp, därföre hafver
1 Befallningsman öfver Västerbotten.
1 Kollensuo, en stad i ryska Karelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
