- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tionde årgången, 1890 med register 1881-1890 /
115

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STRÖDDA BIDRAG TILL /VÄSTERBOTTENS ÄLDRE KULTURHISTORIA 115

Men det var icke nog med att länet på detta sätt fick sätta
till sina bästa och mesta arbetskrafter, det måste äfven, såsom
i det föregående redan är vidrördt, lemna ansenliga bidrag till
manskapets ntrustning och underhåll, på samma gång allmogen
vid krigsfolkets tågande genom landet tidtals icke var tryggadt
för våldgästning. I en supplik till K. M. af d. 18 dec. år 1613.
ifrån Torneå klagar allmogen öfver »den outsägliga, stora tunga
och besvär, som vi arma och fattiga undersåtare nu i många år
hafva haft och utstått med det myckna krigsfolket, som här
hafver rest genom landet, som hafva oss våldgästat, röfvat och
rappat, såsom vi därigenom äro komna på största fattigdom,
och ingen pålaga är oss så tung som denna».

Utan att här närmare ingå på angifvande af de särskilda
bidrag, som af allmogen kräfdes till det nyutskrifna manskapets
utrustning, underhåll och fortskaffning, skola vi anföra en
lands-höfdinge-relation af år 1679, hvari, på samma gång man får en
föreställning om befolkningens utarmade ekonomiska ställning,
man på nära håll får lära känna hvilken känsla af solidarité
med fosterlandet i dess helhet ännu denna tid måste hafva
besjälat de särskilda landskapen, då allmogen undergifvet och
utan knot trots sin fattigdom underkastade sig en ny tung skatt,
utgående i form af inkvarteringspenningar. Vid riksdagen i
Halmstad år 1678 hade allmogen samtyckt till att emottaga
manskap till inkvartering. Konungen yrkade nu att de
landsdelar, som för sin aflägsenhet icke kunde mottaga manskap,
skulle i stället erlägga inkvarteringspenningar och tillskref
landshöfdingen Johan Graan d. 15 okt. 1678, att härom skulle
förhandlas äfven med Västerbottens allmoge. Landshöfdingen
sammankallade på grund häraf en fullmäktig från hvar socken till
Torneå, och hölls denna »landsstämning» d. 26 dec. ofvannämda
år. Bönderna beklagade sin stora nöd och fattigdom, förorsakad
af frost och köld, som förstört säden, de stora tillsättningarna
till det kontraherade manskapets komplettering, hvarigenom
landets manliga befolkning storligen hade förminskats och hemmanen
blifvit öde eller förfallit, då männen blifvit tagna till knektar
och blott hustrurna med små barn sutte kvar, hvarföre de
förklarade sig icke ens mäkta utgöra de ordinarie kronans utlagor.
Icke desto mindre utlofvade de att vilja göra sitt bästa i den
förtröstan, att öde och afsigkomna hemman, hvarest icke funnes
mera än en eller 2:ne kor och litet säd förvarad från föregående

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1890/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free