Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÖDDA BIDRAG TILL VÄSTERBOTTENS ÅLDRK KULTURHISTORIA 123
PÅ 1630-talet började man leta efter malm streck i
Norrland och fästade man därvid stora förhoppningar. I en
promemoria till rikskansleren Axel Oxenstierna öfver »de förhoppliga
metallbruken i nordlanden», afgifven år 1636, talas bland annat
om ett stort berg i Luleå lappmark, hvaruti »finnas stora svenska
diamanter somt som manshufvud och somt tredubbelt större».
De gjorda upptäckterna föranledde anläggning af åtskilliga
bergverk och lemnas här en förteckning på de verk och grufvor, som
under 1600-talet voro i gång och bearbetades:1
Kengis bruk, anlades år 1645.
Junosuando jerngrufva, 24 mil från Torneå, 8 mil från
Kengis, upptäcktes af en bonde år 1644.
Svappavare koppargrufva, 32 mil från Torneå, upptäcktes
af en lapp år 1654.
Schiangeli kopparmalmberg, 3 mil söder om Torneträsk, 49
mil från Torneå, upptäcktes af en lapp, hvilken dömd till
gatlopp, utfäste sig att angifva det för Svappavare grufarbetare
mot böternas erläggande.
Kiedkivare silfvergrufva, 35 mil nordvest från Luleå,
upptäcktes af en lapp under sökande efter sina renar.
Alkavare silfvergrufva, 35 mil från Luleå, 5 mil från
Qvick-jock vid Jalckjaur, upptäcktes år 1672. Alka- och Kiedkivares
intressenter erhöllo år 1682 befrielse från skyldighet att bruka
grufvorna, sedan de därpå förlorat 40,000 d:r k:mt; malmstrecket
visade sig gå på djupet.
Nasafjälls silfvergrufva i Piteå lappmark, 43 mil från Piteå,
upptäcktes år 1635. Under de 24 första åren intill 1660
upptogos här i medeltal 182 lödig mark silfver och under de första
9 åren omkring 87 Sk® bly, för de följande åren saknas
uppgifter. Om denna silfvergrufva säges i Bergskollegii relation till
Karl XI följande:
»Är belägen i Lappmarken intill norska gränsen på
fjällryggen, hvarest malmen i brist på skog, »wn intet närmare än
10 mil fans2, måste med krut sprängas och var fuller malmen i
begynnelsen ymnig och rik nog, men sträcket ville intet visa sig
1 Gellivare malmberg upptäcktes först i böljan af 1730-talet af en löjtnant
Carl Tbingvall.
2 Denna uppgift är utan tvifvel felaktig. Enligt trovärdig persons utsago
finnes ordentlig björkskog på 3 ’/, mils afstånd från grufvan och måste därföre efter
all sannolikhet redan samma tid funnits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
