Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JSTT FÖHSLAG TILL HÖGSTA DOMSTOL
153
voro jurister, 4 militärer, 4 erfarna i diplomatiska ärenden och
4 i kameral-, finans- och kommersärenden. Ståndet tog nu
anledning af J. D:s betänkande att ånyo komma fram med denna
mening och beslöt att låta extr. prot. härom afgå till de andra
stånden1. Men detta var en ömtålig fråga. Adeln hade alltid
vägrat att binda händerna på rådselektorerna. Dess
representanter bland • rådselektorerna hade i allmänhet förfäktat den
meningen, att hälften af riksråden borde vara civila och hälften
militära, ungefär i öfverensstämmelse med, som massan af
ämbetsmän på riddarhuset var fördelad. Praxis hade också vanligen
varit, att ett militärt och ett civilt förslag antingen omvexlande
eller samtidigt framlämnats till K. M. R. o. A. ville därför
ingalunda gå in på presternas mening, och ehuru således intet
stånd synes ha varit obenäget för J. D:s förslag, blef det
ingenting utaf, utan valet af riksråd blef såsom vanligt öfverlämnadt
åt rådselektorernas frihet.
Därmed blef det slut på försöken att reformera Just. Rev.
R. St. föreskrefvo väl 1766 ett i viss mån förändradt arbetssätt
i nedre Just. Rev., i det att revisionssekreterarna hädanefter
hvar för sig och icke collegialiter skulle bereda målen till
föredragning i högsta domstolen »med det ansvar, Domare efter lag
undergifne äro», hvaremot deras antal åter skulle minskas till
två2; och vid den följande riksdagen talades om inskränkningar
i ständernas egen domsrätt i förhållande till rådets. Men af
någon reform af själfva högsta domstolen synes intet spår. De
bittra partistriderna medgåfvo kanske ej tid att tänka på annat
än de frågor, som egentligen rörde det politiska maktförhållandet,
som vid frihetstidens sista riksdag tydligen undergick en kris.
Hvilken riktning frihetstidens statsutveckling skulle fått, om
den ej blifvit så hastigt afbruten, är naturligen ej lätt att säga.
Men antagligen gick den till ren parlamentarism, och på den
vägen är ju icke omöjligt, att ett någorlunda stadgadt statsskick
skulle kunnat komma till stånd. Då man afväger möjligheterna
härför, är det af största vigt att känna de idéer, som behärskade
det rika politiska lifvet vid periodens slut. Det är blott från
en fullständig kännedom af dem, som man eger rätt att gissa,
hur framtiden skulle gestaltat sig. Ty hvarje stadium af en
lifskraftig politisk utvecklingsprocess erbjuder alltid en mångfald
1 Prestestis Prot. 28 aug., 5 och 7 sept. 1765.
’ Förordning om lagarnas verkställighet, 12 nov. 1766, g XIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
