Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P0N1AT0V8K1B BERÄTTELSE OM 8INA ÖDEN
189
Poniatovski till denne furste för att framlägga förslaget för honom.
Svenske konungen bevisade emellertid så ovedersägligt för primas,
hvilka olägenheter för Polen valet af en främling skulle föra med sig,
påpekande nödvändigheten af att taga en inhemsk konung, att
kardinalen gaf efter. Men det gälde att på förhand komma öfverens om
en valkandidat och sedan förmå ständerna att antaga densamme.
Han skref till svenske konungen, att han såg endast tre personer
som kunde sättas i fråga, antingen en politiker, en rik eller en ärlig
man. Med politikern menade han storgeneralen Lubomirski, med
den rike furst ßadzivil, Litthauens kansler, och med den ärlige
mannen palatinen af Posen, grefve Leszczynski. Konungens svar
utgjordes endast af de tre gånger upprepade orden »den ärlige mannen».
Det stora anseende, som grefve Leszczynski åtnjöt såväl i Stor-Polen
som i hela landet, gjorde att då detta den svenske konungens svar
nådde allmänhetens öron, gladdes alla och ehuru valperioden ännu
icke infallit, var grefven redan utkorad i hvars och ens hjärta;
kardinalen själf yttrade offentligt, att det var Guds finger som
utpekat honom. Kardinalen hyste emellertid sedan någon tid tillbaka
planen att förmäla sin slägting kronmunskänken Tovianski med äldsta
dottern till storgeneralen Lubomirski, men då han icke själf lyckats
åvägabringa denna förening, bad han palatinen af Posen åtaga sig
saken med den påföljd, att endast få dagar därefter resultatet blef
det allra bästa för kardinalen, hvilken icke blott fick sin brorBons
anhållan framstäld utan äfven dagen för brölloppet utsatt och
förmätningen strax därefter ingången. Från detta ögonblick ändrade
kardinalen taktik och böljade fundera på att uppsätta på Polens
tron sin brorsons svärfar storgeneralen Lubomirski. För det
ändamålet sammankallade han ett senatus consilium, där han påpekade
nödvändigheten af att utse en kandidat, enär valtiden närmade sig.
Som generalen var såväl kastelian i Krakau som förste
lekmanna-senator, tog han ordet och började ursäkta sig med att han vore
sjuklig, trött och gammal samt att han icke ansåge sig lämplig till
att bära konungavärdighetens börda. Storskattmästaren i Litthauen
Sapieha, som fann hans ursäkter löjliga, afbröt honom sägande: »min
herre, gör er inga bekymmer, ingen tänker på att välja er». Detta
gjorde kardinalen ytterst uppbragt, och senatus consilium upplöstes,
utan att något beslut blifvit fattadt.
Under denna mellantid upsattes pacta conventa. Då tiden för
valet inföll, började sammanträden hållas på valfältet. Svenske
konungen låg med sin här vid Blonie i närheten af Varsjav för att
skydda valet. Kardinalen, som var misslynt öfver att ingen
understödde hans planer på storgeneralen, undvek att infinna sig. Men
då den afgörande dagen kom, uppmanade generalförsamlingen
palatinen af Posen och grefve Poniatovski att inbjuda kardinalen att
göra utnämningen. Palatinen infann sig också hos kardinalen och
bad honom med anförande af alla upptänkliga skäl att närvara vid
en handling, till hvilken han själf tagit initiativet. Han lofvade till
och med att söka förmå alla sina vänner att rösta på den kardinalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
