Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191 PONIATOV8KI8 BERÅTTBLSE OM SINA ÖDEN
Vid återkomsten från kyrkan fann konung Stanislaus vid trappan
till sitt palats Leszno kardinalens brorson, hvilken på knä anropade
honom om tillgift för kardinalen, som själf följande dag skulle infinna
sig för att betyga konungen sin underdåniga hyllning. Han yttrade
därvid bland annat, att han vore ett förloradt barn, hvarpå konungen
svarade, att han trodde honom vara, icke ett förloradt barn men ett
hitte-barn. Dessa ord hade en hemlig dubbelmening, som uppväckte
stor munterhet bland de närvarande. Konung Stanislaus steg sedan
till häst för att begifva sig till svenske konungen i Blonie. Innan
han hunnit till ort och ställe, mötte han emellertid konungen af
Sverige, hvilken brutit upp för att själf hembära sina lyckönskningar.
Vid detta de båda konungarnes sammanträffande vexlades talrika
löften och försäkringar om vänskap. Konungen af Polen fortsatte
färden fram till Blonie oaktadt invändningar från svenske konungen,
hvilken nödvändigt ville ledsaga honom tillbaka till Varsjav; det han
ock följande dag gjorde. Vid konungens återkomst infann sig
kardinalen åtföljd af storgeneralen i kungl, slottet för att tusen gånger
bedja om tillgift för sitt handlingssätt, hvilken ock blef honom
beviljad af fursten, som har det mest älskvärda sinnelag man gärna
kan tänka sig.
Kronarmén, d. v. 8. det polska rytteriet, bestående af 5,000 man,
begaf sig några dagar därefter till Varsjav, där alla utan undantag
erkände konung Stanislaus som laglig konung och denne lät till dem
utbetala dubbel sold. Alla tycktes nöjda och glada, och man tänkte
icke på annat än fester och lustbarheter.
Vid underrättelsen om att general Mazepa i spetsen för en här
af 40,000 man närmade sig Leopol, tågade svenske konungen med
sina trupper till hans möte, kvarlemnande hos konungen af Polen
grefve Horn, svensk general och ambassadör, jämte tvänne andra herrar.
Under denna tid, då allt artade sig fredligt, fick konung Stanislaus
från Storpolen budskap att sachsiska hären inbrutit i Posen och där
anfallit några svenska regementen, som stodo under befäl af general
Meyerfeld [den 9 aug. 1704], Han beslöt då genast att med kärnan
af kronarmén skynda till dessas undsättning, men när han befann
sig på blott fyra mils afstånd från Varsjav, nådde honom redan en
annan underrättelse, nämligen att ytterligare en armékår med kosackerna
ryckte mot Varsjav, där hans gemål och moder jämte kardinalen och
flere herrar för tillfället uppehöllo sig. Konungen såg sig nu tvungen
att vända om för att vidtaga nödiga anstalter för drottningens, sin
moders, kardinalens och alla de öfrigas affärd på vägen åt Dantzig1.
Då detta väl skett, vände sig konungen mot fienden. Emellertid
hann ’han knappast komma på 6 mils afstånd från Varsjav, på andra
sidan Veichsel, förrän han fick veta, att några hundra svenskar,
utskickade för att indrifva proviant, blifvit slagne vid Latovicz af den
sachsiske generalen Brandt och kosackerna2, hvilka i talrika skaror
’ De stannade i Elbing.
2 Syftar major Anders Leijonhjelm och hans missöde. Se Norberg,
K. Carl Xll:s hist. I, sid. 537.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
