Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195 P0NIAT0VSKI8 BERÅTTELSE OM SINA ÖDEN
oaktadt förlorade de icke modet utan stego i land och ordnade sig
i slagordning. I stället för att genast anfalla och fördrifva svenskarne,
öfvergåfvo sachsarne sina poster och drogo sig tillbaka till Varka.
Hela dagen åtgick för att reparera bron. Under tiden lät konungen,
ifrig att komma fienden inpå lifvet, grefve Poniatovski och Grudzinski
med ett hundratal vallacker vada öfver floden för att behålla fienden
i ögonsikte.
General Stromberg hade i närheten gått till väga på liknande
sätt, och då konung August fick veta, att bron vid Otfock redan var
färdig, ansåg han icke rådligt att invänta fienden i Varsjav utan
tågade med sin här åt Kalisz. Som han hade nära två dagars
försprång, trodde svenske konungen sig icke kunna upphinna honom
med infanteriet, utan satte efter honom i spetsen för sju
dragonregementen. Då konung August såg sig förföljd, tog han, för att
leda fienden på villospår, med endast en ringa del af kavalleriet,
vägen till Krakau, under det hufvudstyrkan under general
Schulem-burgs befäl marscherade raka vägen åt Sachsen.
De till ungefär 100 uppgående vallackiske ryttarne upphunno
under vägen en mängd marodörer i flockar på 30—50, som gåfvo
sig utan motstånd. Efter några dagars förlopp uppnådde svenske
konungen i närheten af schlesiska gränsen den fiendtliga hären vid
Ponitz [den 28 okt. 1704], där Schulemburg, då han såg svenskarne
nalkas, lät sina trupper ställa upp sig i fyrkant. Som solen redan
gått ned, och konungen ville draga fördel af det ännu kvardröjande
dagsljuset, skred han genast till anfall. Det sachsiska rytteriet
kastades först öfver ända, hvarefter man gick löst på infanteriet,
som sprängdes, oaktadt svenska rytteriet var utsatt för en
fruktansvärd eld från fiendens sida. Konung Stanislaus utmärkte sig denna
dag för stor tapperhet. I spetsen för ett dragonregemente var han
en bland de förste, som banade sig väg genom fiendens täta led.
Det inbrytande mörkret hindrade emellertid svenskarne att fullborda
segern. Den sachsiske generalen begagnade sig däraf för att draga
sig tillbaka till Schlesien och det med sådan skyndsamhet, att han
icke gaf sig tid att medtaga nuvarande franska drottningen1, hvilken
från Rydzyn räddats undan till en schlesisk by, hvarigenom
generalen tågade.
Då svenske konungen i daggryningen märkte, att fienden tagit
till reträtten, var han i början tveksam, huruvida han skulle följa
efter de flyende in i Schlesien. Efter några timmars öfverläggning
beslöt han sig därför och marscherade ända fram till Oderbeltz,
där fienden gått öfver floden Oder, men som han icke ansåg rådligt
att med endast en handfull folk tränga längre in i landet, lät han
vid underrättelsen om att några tusen kosacker befunno sig på en
fjärdedels mils afstånd, sina trupper tåga mot dessa. Två hundra
af kosackerna gåfvo sig genast, då de sågo svenskarne närma sig,
men de öfriga till ett antal af två tusen kastade sig in i en by,
1 Konung Stanislai dotter Maria, sedermera g. m. Ludvig XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
