Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
201 P0NIAT0VSKIS BERÄTTELSE OM SINA ÖDEN
floden. Den andra färjan anlände emellertid omedelbart därefter,
och då general Allard såg, huru snabbt svenskarne gingo tillväga
och fullföljde sin afsikt i trots af den oafbrutna elden, lät han
aflossa några kanonsalvor mot färjorna. Detta hade till följd, att
den ena af dessa genast sjönk, och att den andras tågverk afsletos.
Det svenska artilleriet böljade nu spela för att så godt sig göra lät
betäcka de redan till ett antal af 300 uppgående soldater, som
anförda af major Starenflycht kommit öfver till motsatta stranden och
nu häftigt anföllos af general Allard. Det var beundransvärdt att
se denna lilla skara med mer än mensklig tapperhet försvara sig i
tre hela timmar, under det soldaterna i brist på krut till och med
måste söka sådant hos sina döda eller sårade kamrater. Slutligen
tillbakaträngde de med värjan i hand general Allard och tvingade
honom med artilleriets hjälp att skyndsamt draga sig tillbaka,
kvar-lemnande på valplatsen sex kanoner och mer än 500 döda. Nattens
inbrott fullbordade segern [nov. 1708], och hela svenska hären gick
på två dagar utan hinder öfver floden. I jämförelse med detta är
öfvergången af Granikus och allt hvad gamla och nya tiders historia
har att uppvisa ett intet.
Svenske konungen tågade därefter obehindradt till Baturyn, dit
han emellertid för sent anlände; furst Menzykov hade nämligen
tvänne dagar förut bemäktigat sig slottet med dess stora rikedomar
och låtit jämna det med jorden. Mazepa ströfvade under tiden
omkring med 4,000 af sina trognaste kosacker och förenade sig några
dagar därefter med svenske konungen. Alla dessa marscher och
contramarscher hade i högsta grad uttröttat och förminskat hären.
Konungen sökte med all makt förmå ryska hufvudstyrkan till strid,
men då han såg, att fienden undvek honom, och att alla hans
ansträngningar voro fåfänga, och de små skärmytslingar, som
förekommo, icke ledde till något afgörande, ehuru de alltid aflupo med
svenskarnes seger, beslöt konungen, som redan fördjupat sig alltför
långt in i landet för att kunna draga sig tillbaka, att slå sig ned
i Budyszczyn och dess omgifningar för att slutligen locka till sig
den fiendtliga hären, som närmade sig allt mer i afsikt att hellre
trötta ut svenskarne genom småstrider än komma till en afgörande
drabbning. Ehuru svenskarne alltid hade öfvertaget, hindrade detta
icke, att de i hvarje träffning förlorade några af sitt folk, och
oaktadt fienden förlorade ändå flere, tycktes dess förluster icke vara
så ansenliga, alldenstund hären ständigt förstärktes med friska trupper,
då däremot svenskarne saknade hvarje möjlighet äfven till brefvexling
med hemlandet under åtta hela månader.
Konungen hade måst låta trupperna dela sig för att anskaffa
lifsmedel, och då Daldorffs och Lagercronas regementen befunno sig
vid Hadziacz, sex ukrainiska eller ungefär tio tyska mil från
högkvarteret, anföllos de af en talrik rysk styrka. Alldenstund de voro
i behof af undsättning, i synnerhet som nästan hela fiendehären var
att ditvänta, begaf sig konungen i spetsen för de sina till deras hjälp.
Detta var vid tidpunkten för inbrottet af den långa vintern 1709. Innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
