Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P0N1AT0V8K1B BERÄTTELSE OM 8INA ÖDEN
203
äfven de mest beslntsamme modfälda. En af tsarens generaler,
Gölovkin, hade försökt komma de belägrade till hjälp. Han blef
emellertid tillfångatagen, och hans soldater dödades eller drefvos på
flykten. Sex tusen ryssar gjorde därefter min af att vilja passera
floden Vorskla på en och en half mils afstånd från Pultava. Några
hundra kosacker lyckades simmande komma öfver på andra sidan,
oaktadt en förpost på 48 ryttare blifvit utstäld för att bevaka deras
rörelser, och kastade sig öfver de svenska vakterna i närheten af
Pultava. Konungen, som enligt sin vana i daggryningen var
sysselsatt med att mönstra alla förposterna, fick nöjet jaga dem på flykten
och förfölja dem ända till vadstället, där han stannade, sedan han
sett dem dyka ned i floden. De ryska trupperna på motsatta stranden
underhöllo en ständig eld. En kula från en reffelbössa träffade
konungen i foten, som genomborrades från hälen ända till tåspetsen,
så att alla fotbenen krossades. Konungen, som stödde sig mot
grefve Poniatovski, endast bleknade ytterligt, och denne, som märkte
det, sade: E. M:t är sårad. Han fick intet svar, men då grefven
märkte förändringen i hans ansigte och stod fast vid sitt förmenande,
att konungen vore sårad, måste denne erkänna att så var. Han
ville emellertid icke, att någon skulle få veta det, utan att händelsen
skulle förtigas, då det endast vore ett köttsår. Då fiendens kulor
fortsatte sitt förödelseverk, bad grefve Poniatovski konungen lemna
en plats, hvilken så onödigtvis utsatte honom för fara, men konungen,
som sändt efter 500 ryttare till besättande af denna post, alldenstund
de 24 ryttare som återstodo af de 48 voro otillräckliga för att
hindra fiendens öfvergång, skulle hafva önskat invänta dessas
ankomst. På grefvens ifriga böner drog han sig emellertid tillbaka,
öfverlåtande åt denne att vidtaga nödiga åtgärder med den väntade
ryttartruppen, hvilket uppdrag han punktligt utförde. I stället för
att låta vårda sitt smärtsamma sår, besökte konungen under mer
än två timmars tid alla posterna inom lägret och utdelade nödiga
befallningar. Dittills hade ingen lagt märke till hans sår, oaktadt
blodet ymnigt strömmade ut ur det samma, men då han återkom
till sitt tält och ville stiga ned af hästen, föll han baklänges och
måste afsvimnad läggas på sin säng. Såret befans vara mycket
farligt, och läkarne ansågo sig tvungna att genast uttaga några ben.
Konungen uppmanade dem själf att icke skona honom utan skära
bort allt som behöfde aflägsnas.
Fältmarskalk Rehnsköld, som med sitt rytteri lagrat sig en och
en half mil på andra sidan om Pultava, lät samtidigt underrätta
konungen om att hela fiendehären höll på att öfvergå floden och
anhöll om att få veta, hvad som under sådana omständigheter borde
företagas. Konungen skickade sin adjutant för att meddela
fältmarskalken i hvilket tillstånd han befann sig och tillsäga honom att
handla efter eget godtfinnande utan hänsyn till att han var sårad.
Då fältmarskalken förnummit denna ledsamma underrättelse,
stälde han upp sitt rytteri i slagordning, men i stället för att
angripa och tillbakatränga fienderna, allteftersom de kommo öfver floden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
