Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE OCH RYSSLAND EFTER FREDEN I KARDIS
251
Skulle nu ryssarne pro forma eller på fullt allvar föreslå
en allians med syfte att garantera polackarnes »valfrihet» gent
emot Österrike, borde Horn icke afslå en sådan, men väl
förklara sig sakna nödiga instruktioner; emellertid kunde han höra
sig för, om ryssarne ville bjuda Sverige subsidier och goda vilkor
i öfrigt.
På detta sätt skulle Horn söndra tsaren från Österrike, och
den svenska regeringen, som redan förut i Polen och i Frankrike
gjort sitt bästa att motarbeta de österrikiska planerna, skulle nu
äfven i Ryssland verka i samma riktning. Dylika förhandlingar
kunde emellertid lätt, om de »propalerades», ådraga den svenska
kronan beskyllningar att vilja reta tsaren mot Österrike, ehuru
den blott iifvades af nit »pro publico bono et æquilibrio Europæ
conservando». Horn måste därföre noga tillse, att intet protokoll
fördes vid hans konferenser med tsarens förtrogne »ministrar».
Och under det han själf, på sätt som nämts, i det tysta
motarbetade kejsarens planer, skulle han och hans kolleger bevisa
den österrikiska ambassaden allsköns artighet, notificera den om
siu ankomst, vid »alla occasioner» visa den »civilitet och
höflighet» — naturligtvis om de själfva bemöttes på samma sätt —
och såväl inför tsarens deputerade som österrikarna betyga
konungens af Sverige önskan att lefva i godt förstånd med
Österrike.
Detta var hufvudinnehållet af de instruktioner, som gåfvos
Horn, Hastfehr och Walwick vid deras färd till tsar Alexei.
De voro, såsom vi sett, af vidt skiftande slag, och legaternas
värf var förbundet med flera svårigheter; Kardis-freden kunde
ju knappast anses hafva försatt ryssarne i godt lynne. För
dessa svårigheter hade Horn för sin del ingalunda varit blind;
han hade, då han anmodades att blifva legationens »caput»,
uttryckt sina farhågor för de besvärligheter, uppdraget komme att
medföra och sin fruktan att ej finna tsaren i god »disposition»1.
Emellertid hade han åtagit sig värfvet och, såsom vi sett, lämnat
Stockholm den 20 nov.
Färden öfver Östersjön gick långsamt; stormigt väder rådde
och äfven motvind bidrog att förlänga resan. Först den 1 dec.
landade därföre »Höken» utanför Reval, där Horn skulle
sammanträffa med sina kolleger och samla den svit, som skulle beledsaga
i R. P. 1661 (P III) 18 sept.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
