Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT INLÄGG I FRÅGA OM UNIONSDOKUMENTET AF ÅR 1397 335
densamma vinna ett offentligt godkännande, som drottningen
säkert aldrig skulle gifvit.1
Hr Erslev afslutar sid. 48 (148) sin skrift med följande
yttrande om unionsdokumentet: »Dobbelttydigheden (beträffande
giltigheten) skyldes Margrethe, fødtes af den vanskelige Stilling,
hun var i, da hun i Kalmar arbejdede paa at faa et lovformeligt
Grundlag for en Union, om hvis hele Karakter hun var i den dybeste
Uoverensstemmelse med de tre Folks politiske Repræsentanter.»
För jämförelses skull tillåter jag mig att anföra de
afslutande ord, genom hvilka jag redogjort för, huru jag tänKt mig
Margaretas hållning vid det afgörande tillfälle, då konceptet var
framlagdt och dess slutliga godkännande och bringande i laglig
form genom utskrifning på pergament och sigillens vidhängande
förestod: »Hvilken ställning drottningen härvid intog, kan man
endast af inre grunder sluta sig till. Detta förslag, huru hon
än i yttre hänseende vid detta tillfälle fann för godt att ställa
sig till detsamma, måste, som man lätt kan inse, i grunden hafva
varit henne af mer än ett skäl ganska misshagligt. Det var
icke blott dess stadgande om valkonungadömet, utan kanske
ännu mer dess hennes handlingsfrihet inskränkande stadganden,
särdeles inskränkningen i hennes disposition af slotten, som
träffades af hennes ogillande. Derför ville hon alldeles icke, att
detta förslag skulle upphöjas till en formlig, af alla tre rikenas
representanter antagen lag. Men å andra sidan fruktade hon,
att genom ett öppet uppträdande deremot stöta de mägtige
svenske stormännen, hvilka deri insatt vilkoren för sitt
samtycke till unionen. Det faller i ögonen, att under sådant
förhållande Norrmännens vägran kom henne väl till pass, och det
är sannolikt att hon här stått bakom och tillika ledt saken så,
att den passerade utan någon våldsam brytning. Att hennes
förtrogne rådgifvare och vän, biskop Peter Jönsson Lodehat,
Danmarks kansler, jemte ärkebiskopen af Lund och en dansk
rådsherre med Svenskarne deltogo i beseglingen af akten, var å
andra sidan en handling, i hvilken drottningen ganska säkert
äfven hade del. Hon hade en dubbel uppgift af ganska kinkig
beskaffenhet att lösa. Hon har gjort det på ett sätt, som röjer
Valdemar Atterdags dotter.»8
* »
_ *
1 Jfr Inträdestalet, sid. 47—55.
1 Inträdestalet, sid. 89.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
