Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
ÖFVltRSIGTBB’ OCH GRANSKNINGAR
stern hos Höpken och förklarade, att som hans preussiska Majestät
alldeles bortglömt å sin sida hvad som förelupit, förmodade hans
Maj:t detsamma af h. Maj:t konungen af Sverige. Däruppå Höpken
svarade med »en tillbörlig kompliment».
Af de i andra afdelningen intagna akademiska skrifter och tal
äro de förnämsta: Inledningen till första delen af Vetenskapsakademiens
handlingar och talen vid Observator» invigning samt öfver Anders
Celsius, Carl Gustaf Tessin och Claes Ekeblad. Äfven de andra äro
läsvärda, äfven om ett och annat, såsom mera liknande vanliga
tillfällighetstal, lika gärna kunnat uteslutas, som det skett med ett i
Vetenskapsakademiens handlingar tryckt »Minne af stadsmajoren i
Halmstad, And. Rosensten», hvilket, oaktadt dess torra innehåll, är förtjent
af någon uppmärksamhet för det värde Höpken själf satte därpå. I
ett bref till Wargentin skref han nämligen: »Jag ville önska, att alla
äreminnen, som göras i akademien, blefve i stället för oraisoDs, des
éloges historiques uti Fonteuelles smak. Jag började därmed, som
ses af det minnet jag skref öfver C. Rosensten, men den formen
behagade intet». Samma tanke uttalade Höpken flera gånger och äfven
Rosenhane och Sandels funno, att detta tal bort tjena till mönster
för akademiens lefvernesbeskrifningar.
På sistnämnda tal passa likväl icke de regler Höpken sjelf
uppställt,’ då han säger: »Så mycket jag har kunnat utleta, tyckes mig,
att hela hemligheten och konsten af ett vackert tal bestå uti följande:
l:o) uti det som italienaren kallar pittoreskt, att allt hvad man säger
antingen genom liknelser eller beskrifningar lifligen målas; 2:o) uti
en viss pompe af expression; 3:o) att man icke hoppar ifrån det
ena ämnet till det andra, utan oförmärkt binder perioderna ihop, så
att åhörarens imagination får vandra igenom alla varieteter utan att
märka någon hiatus eller intervall».
Åminnelsetalet öfver Anders Celsius är, liksom förordet till
Vetenskapsakademiens handlingar och talet vid Observatorii invigning,
egnadt åt vetenskapliga ämnen, som äro behandlade med lif och värma
i en beundransvärdt populär stil. Författade under tidigare år, hvilar
icke heller öfver dem den dysterhet, som sedan lade sig öfver Höpkens
sinne under de tolf år han lefde i enslighet på landet, af oblida öden
skild från all verksamhet i fosterlandets tjenst, och som utgör en
grundton i talen öfver de båda statsmännen Tessin och Ekeblad.
Det mest berömda af alla hans tal är det öfver Tessin, som
blifvit öfversatt på flera utländska språk och utmärker sig för en
tanke-diger klassisk vältalighet. En egendomlighet för detta tal är, att
texten är späckad med noter, hvilka icke, såsom vanligt med andra
noter, angifva källor för uppgifna fakta eller upplysa dithörande
omständigheter, utan bestå af sentenser ur Tacitus, Sallustius, Lucanus,
Seneca, Horatius, Ovidius, Cicero, Livius, Florus, Virgilius jämte
några modernare författare, och synas afse att bestyrka riktigheten af
Höpkens egna tankar, men framför allt att visa möjligheten att på
svenska språket återgifva lika kärnfulla uttryck. Höpken skref
nämligen till Wargentin, att han valt formen af detta tal för att probera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
