Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHYBBRGSON, FINLANDS HISTORIA
53
utförligt redogör för detta. fördrag, hyllar den af Rydberg och andra
omfattade åsigten, att härmed bör förstås Ishafvet och ej Bottniska
viken. Han anför som stöd härför åtskilligt, bl. a. att svenska
regeringen omedelbart efter freden i Nöteborg bevisligen ansåg norra
Österbotten som sitt område (I, s. €1).
Förf. genomgår Birger Jarls och hans efterträdares lagstiftning,
men källornas torftighet har tyvärr hindrat honom att kunna ånge,
huru stor betydelse densamma egt för Finland, och i hvad mån de
nya förordningarne därstädes tillämpats. Kännedomen om Finlands
rättstillstånd under medeltiden är högst bristfällig; när i urkunderna
talas om >jus carelicum», »jus fmnicum», »jus helsingonicum» och »jus
suecicum», ha dessa uttryck afseende på skatteförhållandena, ej på
rättskipningen. — Förfrs ord (I, s. 84), att påfven beviljade Magnus
Eriksson »fyra års tionde» för bestridande af kostnaderua för det ryska
kriget, äro något vilseledande; hvad påfven beviljade var ju hälften
af den tionde af alla kyrkliga inkomster, hvilken under fyra års tid
skulle för påfvestolens räkning insamlas i Sverige och Norge.
Af stort intresse äro de notiser förf. meddelar om Finlands redan
tidigt lifliga handelsförbindelser med Reval, med hvilken stad äfven
de finske slottshöfdingarne ofta nog på eget bevåg förhandlade. Ty
om de medeltida höfdingarne i Finland gäller ännu mera än om dem
i Sverige, att de voro »konungar i hvar sin landsända». Och samma
ganska fristående ställning, samma vanligen själfrådiga och myndiga
hållning återfinna vi hos de mera framstående af de katolska biskoparne
i Finland. De hierarkiska åskådningarne och anspråken funno tidigt
nog i dem ifriga förfäktare, såsom förf. med karakteristiska citat
visar.
Åt förhållandet till Ryssland1 under medeltidens senare
årtionden har förf. egnat tillbörlig uppmärksamhet (hvarvid dock — för
fullständighetens skull — 1473 års stilleståndsförlängning och 1476
års förhandlingar genom den svenska beskickningen kunde ha
om-nämt»). Vid bedömandet af Sten Sture den äldres åtgärder till
Finlands försvar har förf. samvetsgrant utvecklat de svårigheter, med
hvilka riksföreståndaren hade att kämpa, och i allmänhet har dennes
minne af Schybergson blifvit behandladt med vida större rättvisa än
af Koskineu. Framställningen af medeltidens historia afslutas med
en skildring af samhälls- och bildningsförhållandena i Finland under
sagda tidehvarf. Tyvärr hvilar dock öfver åtskilliga punkter inom
detta område, särskilt skatteförhållandena, ett dunkel, som forskningen
synes ha svårt att kunna skingra.
Förf. har berört verkningarne af reformationen i Finland och
visat, att den äfven där ledde till ganska stora omhvällingar; den
intressantaste delen af hans teckning af Gustaf Vasas regering är
emellertid den, som behandlar förvaltningen och de ekonomiska
åtgärderna. Man får bl. a. åtskilliga upplysningar om den myndige
Erik Fleming och hans förhållande till konungen äfvensom om den
1 Bör icke tillintetgörandet af Novgorods fria författning hänföra» till år
1478 och ej till 1479, som förf. oppger (I, s. 128) P
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
