Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T ROLLE-WAOHTM BISTER, ANTECKNINGAR OOH MINNEN 61
drag finnes. Det är en lugn, kall, obarmhärtigt objektiv skildring
af svagheten och högmodet, villr&digheten och envisheten,
själftill–räckligheten och hjälplösheten hos denne monark, som styrde sig själf
och sitt rike till underg&ngens brant. Man kände ju förhållandet
redan förut, men det tillkomma yttringar af en brutalitet, en råhet i
tanke- och handlingssätt, som väl för de flesta läsare verkar som en
öfverraskning, äfven om man sett enskilda drag däraf förut
framhållna i den historiska literaturen. De möta här tätt och ofta, i en
så koncentrerad form, så att säga, att man ovilkorligen frågar sig
själf: är allt detta möjligt? Men författarens obevekliga, på fakta
stödda framställning synes ej lämna någon undflykt, något hopp
öfrigt om vederläggning. Man kan, honom oaktadt, åtminstone till
en viss grad ej annat än fattas af medlidande med den olycklige
man, som slets mellan så motsatta ytterligheter, dubbelt olycklig, då
han därjämte var konung, men man undrar ej öfver hvad som till
sist inträffade, snarare öfver att det ej inträffat mycket förr.
Skildringen af de två första årens händelser är i högsta grad
spännande. Man kan följa, snart sagdt dag för dag, huru allt
närmar sig den slutliga katastrofen, huru tanken på nödvändigheten af
en omhvälfning mognar i sinnena. Man måste ovillkorligen på
samma gång ägna sin aktning åt riksdrotsen, som bibehöll sin plats
såsom lagarnes väktare vid konungens sida och till sist med alla
upptänkliga skäl sökte framtvinga en riksdag, den enda lagliga
utvägen till en förändring. Det var en olycka att ej flere funnos af
hans art bland konungens rådgifvare. Spänningen växer, då förf.
kommer till 1809 års händelser och själf en icke overksam deltagare
i revolutionens förberedelser med dramatisk åskådlighet berättar om
hvad som försiggick. Icke minst betecknande för situationen är, att
redan i januari 1809 en af de missnöjda gardesofficerarne kommer
upp till riksdrotsen för att underrätta honom om den första
revolutionsplanen och bedja honom vara beredd på allt, då man hoppades
att han skulle träda i spetsen för den nya regeringen. Och det var
riksdrotsens son, den unge revisionssekreteraren, som lät Adlercreutz
få den sista afgörande underrättelsen om konungens beslut att afresa.
Äfven skildringen af förberedelserna till 1809 års riksdag och
af partirörelserna vid riksdagen ända till regeringsformens antagande
är full af intresse. Icke utan häpnad läser man Trolle-Wachtmeisters
försäkran, att Adlersparre haft för afsikt att med sin armékår
förkorta öfverläggningarna på riddarhuset, ifall de skulle bli för
långvariga. Man var sålunda ej långt från ett spanskt »pronunciamento».
Det är med en liflig medkänsla, som Wachtmeister i öfrigt följer
händelsernas utveckling, och vid skildringen af den 10 maj, dagen
d& Gustaf IV Adolf förklarades tronen förlustig, får hans stil en värme,
som den vanligen icke äger: »onsdagen den 10 maj är den
högtidligaste dag jag upplefvat; historien utvisar få, som med den kunna
jämföras. Ett i tjugo år pröfvadt och misshandladt folk, som själf utan
en enda af de konvulsiviska rörelser, som revolutioner pläga medföra,
brutit sina bojor, uppsäger med en stilla enhällig sammanstämmelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
