Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM VESSBERG, OM SVENSKA RIKSDAGEN 17 7 2-1809 75
Den ojämförligt större delen af hr Vessbergs afhandling upptages
af redogörelsen för riksdagens verksamhetsformer, och författaren har
här lyckats gifva en bred och fullständig skildring, som eger
förtjänsten af klarhet och öfverskådlighet. Ämnet har grupperats under
följande rubriker: l:o om riksdags sammankallande och inträde i
verksamhet, 2:o ämnen, som kunde komma under riksens ständers
öfverläggning, 3:o om sättet för ärendenas beredning, 4:o om sättet
för ärendenas behandling inom stånden, 5:o om beräkningen af
riksståndens röster for åstadkommande af ett riksens ständers beslut,
6:o om sättet för meddelande af riksens ständers beslut och riksdags
afslutande samt 7:o utskott af ständerna mellan riksdagarne. Vi
kunna här icke ingå i någon redogörelse för den mängd tvistiga
lagtolkningsspörjsmål, hvartill den illa affattade R. F. gaf anledning,
och som ytterligare ökades genom återupplifvandet af 1617 års B,.
O. och 1626 års R. H. O Författaren har — synes det oss —
varit väl försigtig och oftast nöjt sig med att framlägga skälen å ömse
sidor för motsatta meningar, utan att våga bestämdt uttala, hvilken
mening haft rätt, där författaren icke såsom i fråga om tolkningen af
1786 års riksdagsbeslut angående beräkning af ståndens röster för
åstadkommande af ett riksdagens beslut haft en förut gjord utredning
att gå efter. Men det måste å andra sidan medgifvas, att den
lagstiftning, som bestämde riksdagens befogenhet och sättet för dess
utöfning, var så bristfällig, att det i många fall torde få anses
omöjligt att kunna bestämma, hvilken af tvänne motsatta uppfattningar
liaft rätten på sin sida. Vi hänvisa till författarens egen
framställning och vilja här blott påpeka några mindre riktiga uppgifter.
Tillkomsten af det viktiga beslutet vid 1778 års riksdag om
religionsfriheten framställer författaren så, att det af ständerna väcktes »i form
af besvär» (sid. 52). Detta var icke fallet, ty ständerna utarbetade
ett formligt förslag, som i gemensam skrifvelse, undertecknad af
samtlige talmännen, understäldes konungen, hvarpå denne inhämtade
rådets utlåtande och gaf sitt samtycke på rikssalen. Alltså användes
formerna för behandlingen af värkliga lagfrågor, och beslutet om
religionsfrihet tillkom på ständernas initiativ genom konungs och
riksdags gemensamma lagstiftningsmakt. Detta synes äfven af de
ordalag, hvarmed riksdagsbeslutet g 7 omtalar detta beslut, och af
förordningen 1781, hvilken endast utgör en promulgation af konungens
och riksdagens gemensamma beslut utan förändring, men åtföljdt af
en mängd verkställighetsföreskrifter och förtydliganden, hvilka
konungen gaf på grund af ständernas uttalade begäran och sin egen
lagstiftningsmakt. Till dessa förtydliganden hör konungens förklaring,
att ständernas vid deD utvidgade religionsfriheten fästa vilkor, att ingen
af främmande religionsbekännelse skulle få åtnjuta riksdagsmannarätt,
icke fick anses hafva beröfvat de reformerta trosbekännarne den
riksdagsmannarätt, som de egde enligt k. kung. den 27 aug. 1741. —
Författaren uppger (s. 64), att expeditionsutskottet, som tillsattes vid
1800 års riksdag, bestod af två ledamöter af hvart stånd, men detta
utskott bildades så, att däri jämte två ledamöter af hvart ofrälse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
