Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om tordenskjöld och svenskarne.
33
norska flottans eld var batteriet Prinsessan Ulrika. Här förde
öfverste Axel Rutenskiöld befälet. Till sitt förfogande hade han
sitt, eller Hallands regemente, som dock endast utgjorde högst
6—700 man.1 Med dem skulle han pä samma gång betäcka
»proviantskeppen», ty dessa lågo längst uppe i nordöstra delen
af hamnen.
Den uppmärksamhet, Tordenskjöld skänkte de bägge mindre
batterierna, var ringa mot den, som han egnade batteriet Carolus,
ty på detta Blösade han sina varmaste omsorger. Han låg ju det
på ett musköthäll nära, och under mer än tvä timmar riktade han
mot detsamma en »continuerlig eld». Detta batteri liksom hela
La-holmen försvarades kanske af tillsammans 700 man, nämligen
grenadierbataljonen under öfverstelöjtnant Clausen och en liten
del af Västerbottens regemente, troligen under kapten Bock.
Giertta förde dock själf på detta ställe högsta befälet. Här stod
den gamle karolinen midt i kulregnet och kommenderade med
den orubbligaste köld och vaksamhet, uppmuntrande de sina
mera ined handling än med ord. Bestyrkt har det dock icke
blifvit af vare sig svenska eller danska ögonvittnen,2 att han
ined slag af sin långa viraklinga inåBt drifva grenadiererna till
kanonerna, när de för fiendens förfärliga eld icke ville gå fram.
Detta ha dock flere danska författare påstått.
Men om än Giertta skulle ha behöft göra detta, kan mail
därför icke frankänna grenadiererna mod. Äfven veteraner kunde
ha tvekat att gå fram i ett så fruktansvärdt kulregn som det,
ined hvilket Tordenskjöld öfveröste batteriet. Med Tordenskjolds
egna ord skall längre fram visas, att denne oförfärade man
ansåg sin eld så förkrossande, att den mycket snart borde ha
drifvit bort dem, som serverade kanonerna. Hans eld kunde
döda och stympa grenadiererna, men jaga bort dem förmådde den
ej. Ty Gierttas trupper voro alla sin anförare värdige, ehuru
1 Lagermark s. 18 □. 1 uppger dess styrka till (187 inan.
2 Hvarken Tordenskjöld i sitt bref oin slaget till Fredrik IV den 1717
eller Grip eller Gerner i sitt bref af den 2l/r ’ fl’na förut eiterade bref nämna
något om denna sak, ingen svensk författare, ingen Strömstadssägen. Alltså mäste
Rothe, som först förtäljer denna sak (II s. ’2H2), genom sndrn eller tredje hand
fått den fråu någou eller några desertörer; saut är visserligen, att Tordenskjöld
visade eller låtsade visa stor tillit till dessas berättelser och uppgifter, hvilket
man kan se i åtskilliga af hnne bref till Fredrik IV. Men Tordenskjöld rar ung
och naiv, detta var däremot icke Hiertta. Huru han uppfattar desertörers
berättelser kan man se af hans ord i ett bref den 3i,, till Karl XII, att
desertörernas berättelser >äro så skiljaktliga. att man föga ksn rätta sig därefter.»,
Hilt. Tidakrift 1891 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
