Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om tordenskjöld och svenskarne. 63
flottorna gjorde under amiral Kabens kommando. Och snart
hade han äfven återvunnit sin konungs ynnest.
I slutet af 1718 förde Tordenskjöld eu transportflotta med öfver
3,000 man landttrupper till Norge. Under öfverfarten var han
genom sina styrmäns egensinne nära att med skeppet Låland
förlisa i Kattegat. Då han kort efter eller den 7 dec. ankom
till Moss, fick han höra, att Karl XII den 30 nov. blifvit Bkjuten.
Sedan ban förvissat sig härom, beslöt han att vara den förste,
som bringade Fredrik IV denna vigtiga nyhet. Redan den 13
dec. gick han därför under segel och anlände lyckligt till
Köpenhamns redd den 17 kl. 10 om aftonen. Han begaf sig genast
direkt upp till slottet. Som han kom in i konungens
sängkammare, sporde Fredrik IV, om Fredrikshall var eröfradt.
Tordenskjöld svarade: »Nej långt därifrån! Jag har tvärtemot
den nåden och glädjen att önska E. M:t lycka, ty kung Karl
är död, och icke en svensk är nu längre att finna i hela Norge».
Konungen vardt härvid mycket allvarsam och försjönk en stund i
tankar, men frågade till slut, om denna underrättelse verkligen var
sann. Med sin vanliga sinnesnärvaro och dristighet svarade den
sluge sjöhjälten, att han endast önskade det vara lika sant, att
konungen ville göra honom till schoutbynacht — contreainiral
— om denna underrättelse var sann. Fredrik IV sade då, att
Tordenskjöld skulle få denna grad, om hans uppgift vardt
bekräftad.1
Den fara, som hotat Danmark och Norge försvann med
Karl XII:s död. Ty så länge ban lefde, var likväl Sverige en
stormakt, och detta trots den gigantiska strid det kämpat under
18 år. Huru man än bedömer Karl XII, må man dock
ihågkomma, att ban äfven under sina sista regeringsår åstadkommit
förvånande saker och i flere riktningar gifvit nya uppslag, som
först senare tider skulle förstå att uppskatta. Så länge han
var i lifvet, hade han vetat att värna det egentliga Sverige.
Det sista året af sin lefnad bragte ban 80,000 man under vapen.8
’ Rothe III, s. 79.
2 På Lilljenstedt! yttrande, att tsaren bjudit Görtz 100,000 rdr för att (ti
behålla Reval och att han därför kuude göra det äfven nu, sade Tessin: »den
tiden hade tsaren någon räddhåga för oss, och hade vi då en 80,000 man på
benen, däremot armcu nu till hälften är försmält», liådaprot 1720. Denna uppgift
torde icke vara öfverdrifven, se Lagermarks uppsats Rustningarna till KarlXII:s
■ista fälttig (Hist. Tidskr. 1886 s. 276—77.) Ha alla sjöregementen varit lika
manstarka, som jag funnit roddurgastarsregeinentet, som Strömsticrna var chef för,
torde det vara mycket lätt att få upp hären till ofvannämnda styrka.
Hilt. Tidskrift 1891 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
