Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s:t sigfrid och hans mi6si0n
85
tor de svenska häfdatecknarne. De äldre, såsom Lagerbring och
Celsius, hafva hållit sig till den isländska traditionen: k. Olaf
Tryg-vessons hofbiskop Jon eller Sigurd var de svenska källornas Sigfrid.
Hallenberg anser, att denne k. Olof haft hos sig två biskopar, en
Jon, en Sigward eller Sigurd (dessa två voro nog en och samma
person), vid samma tid fanns en kristen lärare i Sverige vid namn
Sigfrid, dessa tre hafva af isländingarne blifvit sammanslagna i en
person. Olof Skotkonungs dop förrättades nf engelsmannen Sigfrid,
som torde hafva kommit till Danmark redan under k. Harald
blåtands tid, hvadan Olof Skotkonung torde hafva blifvit döpt fore år
1000 (i öfverensstämmelse med den nyss påpekade antydan, som
Adam i förbigående gör). Strinnholm däremot gör skillnad emellau
två personer med liknande namn och uppställer följande fyra punkter:
1) Olof Skotkonung döptes af k. Olaf Trygvessons hofbiskop Sigurd;
2) Sigfrid från England kom till Norden först under senare hälften
af Olof Skotkonungs tid; 3) som denne Sigfrid länge verkade i
Sverige, blef hans minne varaktigt, och man hänförde till honom
minnet af den Sigurd, som förrättat Olof Skotkonungs dop; 4) detta
inträffade först efter Svolderslaget. — Jag är villig att antaga de tre
senare punkterna och förbehåller mig att framdeles få återkomma till
den första. Reuterdàhl anser den isländska berättelsen vara den mest
trovärdiga.
På denna ståndpunkt stod frågan, då Giesebrecht utgaf den andra
delen af sitt stora arbete Gedchichte der deutschen Kaiserzeit.1 ßland
bilagorna förekommer främst ett bref från en ärkebiskop Brnno till
tyske konungen Henrik II, skrifvet »vintern 1008», i hvilket bref
förekommer följande uttryck: »non lateat regem, quia episcopns noster,
[qnem] cum egregio monacho, quem nostis, Rodberto extra mare in
euaugelium Suigis transmiseram, quomodo venientes nuncii verissime
dixerunt, ipsum seniorem Suigiorum, cnius dudum uxor chistiana erat,
gratias Deo! baptizavit. Cum quo mille homines et septem ptebes
eandem graciam ra ox et receperunt; qnia ceteri indignati interficere
querebant, spero habentes reverti omnes cum episcopo ad tempus
locum dederunt.» Språket är tämligen dunkelt. I texten (s. 107)
ger Giesebrecht följande redogörelse: från Polen sände Bruno en af
sina följeslagar, som han hade vigt till biskop, jämte en munk
Robert in. fl., öfver hafvet till Sverige. Denna mission fick hastigt den
lyckligaste verkan. Kursten af Sverige — ingen annan kan menas
än Olof Skotkonung — öppnade, så mycket mera som hans gemål
af gammalt var kristen, sina öron för predikanternas ord och lät sig
döpas, med honom antogo tusen svenskar och sju områden (Gaue)
kristendomen o. s. v.
Om ej mitt minne sviker mig, var det d. v. bibliotekarien i
Uppsala C. G. Styffe, som fäste min uppmärksamhet vid detta
yttrande, och jag npptog det i min gradualafhandling om »Svenska
1 Hvilket Är första upplagan af denna del utkom känner jag icke, mitt
exemplar tillbör den tredje npplagan af år 1863.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
