Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE OCH RYSSLAND, EFTER FREDEN 1 KARDIS
111
Den 6 mars hölls en ny konferens. Det var omedelbart
före den akt, under hvilken tsaren skulle besvärja freden; man
kunde därföre vänta, att ryssarne skulle söka genomdrifva de
ändringar i det svenska ratifikationsbrefvet, som eventuelt
ut-lofvats i den vid Plysa afgifna »reversen». Så blef ock fallet.
Något annat bevisningsmaterial än Horns koncept hade de
emellertid ej heller nu, och Horn förklarade sig också omöjligen kunna
ändra ratifikationsbrefvet. Däremot utlofvade han en särskild
försäkringsskrift i fråga om de omtvistade ställena.1 På
ryssarnes begäran om en förbindelse från svensk sida, att de ryska
kyrkorna å svenskt område ej måtte nedrifvas samt att de
svenska undersåtar, som bekände sig till den grekisk-katolska
religionen måtte få använda präster, som ordinerats af Novgorods och
Pskovs metropoliter, afgaf Horn det svaret, att det förra redan
vore bestämdt i freden; beträffande det senare, trodde han nog,
att de ryska sändebuden till Sverige hade instruktioner därom,
men skulle emellertid befrämja saken hos sin konung. Äfven
punkten om fångarne kom. på tal, — naturligt nog, då
ryssarne nu fått i sina händer ett ratifikationsbref från Sveriges
konung, som ej hade något att förmäla om fångar af »grekisk»
religion. Men gent emot Horn hade det sig nu, såväl som vid
Plysamünde, en smula svårt att genomdrifva någon slags ändring
i detta fall: på deras anmärkningar svarade han, att man hade
talat nog om fångarne vid Kardis, men slutligen öfverenskommit,
att punkten i det svenska instrumentet skulle lyda såsom den
nu stode där. I stället har han själf framstält anspråk på de
»omdöptes» lösgifvande och lär, såsom protokollet säger, hafva
fått tsarens löfte, att alla fångar af hvad nation som hälst skalle
släppas, till och med de omdöpta, om de ville vända tillbaka,
ett löfte, som visserligen icke var allvarligt menadt.8
Omedelbart efter denna konferens ägde, såsom nämndt,
kors-kyssningsceremonien rum. Man passade härvid på att gifva
1 Dessa voro följande tvänne: i g 2 af det svenska instrumentet stod ordet:
»kristliga» (hrrrnr och herrskapet, där det ryska hade ett ord, som ryssarne på
svenska ville hafva återgifvet med >omliggaude>([), och i 8 5 hade svenskarne
utelämnat orden: »och för allt tlendtligt våld beskydda», som funnos i den ryska
urkunden och i marginalen till Horns koncept. Att Horn utlofvade
försäkrings-skriftcu. hade uppenbarligen sin grund i betydelselösheten af skiljaktigheterna
i fråga.
1 Det säger sig själf, att alls under Horns auspicier tillkomna uppgifter, som
röra frågan om fångarne, måste mottagas med en viss reservation. I
legationi-protokollcts skildring af frågans behandling under konferensen den B, J liksom
senare har jag emelle.-tid ej funnit något, som jag anser mig kunna beteckna som
sanningslöst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
