- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Elfte årgången. 1891 /
140

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

140

G. DJURKLOU

Utan en sådan växling skulle utan tvifvel den ständiga
tillökning af frälset, som landslagen medgaf, i vida högre grad än
som skedde minskat den skattskyldiga jorden. Men
tillströmningen var i allt fall betänklig och måste från de styrandes sida
på något sätt hämmas. Genom stränga räfster sökte man hindra
köpt eller på annat sätt förvärfvad jord att olagligen dragas
undan skatten, äfven som att göra frälsefriheten — i viss mån
åtminstone — beroende af särskilda privilegiibref, hvilka dock
voro af mycket olika beskaffenhet. Då de vanligtvis och
närmast afsågo att tillförsäkra innehafvaren rätt att besitta under
frälse några vissa ofta med uppgifven åtkomst (arf. köp o. s. v.)
förvärfvade skattegods, kunde de äfven tilldelas redan förut
friborne män. Stundom afse brefven frälserätt i allmänhet, dels
för obestämd, dels för bestämd, någon gång för evig tid, men
alltid under förbehåll af tjänst. Att man härmed åsyftat att
så vidt möjligt göra frälsefriheten beroende af de styrandes
godtfinnande är naturligt, men då brefven utan undantag såsom skäl
åberopa välvillig troskap och tjänst, och således tilldelats
personer, som förut stått i något mer eller mindre publikt
tjänsteförhållande, d. v. s. icke varit rena bönder, torde man icke få
tillmäta dessa handlingar en alltför vidsträckt betydelse.
Landslagens bestämmelser, huru bonde kunde frälsa sin jord, ägde
fortfarande gällande kraft, och hvilka försök att kringskära dem
än må hafva gjorts, är det dock bevisligt att ett betydande antal
bönder och andra förvärfvat frälse utan att några af konung,
riksföreståndare eller riksens råd för dem utfärdade
tillståndsbref kunna uppvisas, samt att bevarade handlingar gifva all
anledning antaga att några sådana ej heller erfordrats.[1]


[1] Att likväl ett bevis öfver godkänd pröfning inför vapensynen varit af
nöden, måste antagas för gifvet, och att på grund däraf ett intyg om vunnet frälse
meddelats. Men egendomligt nog torde högst få sådana intyg, hvilkas bevarande
måste hafva varit af största vikt, blifvit till våra dagar behållna. Det enda kända,
utfärdadt 1390 och meddeladt af H. Hildebrand, Sveriges medeltid, II, s. 201,
är affattadt i just sådana ordalag, som man måste tänka sig för ett så beskaffadt
intyg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1891/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free