Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA SLÄKTER MED SPARREN ÖFVER ETT BLAD TILL SKÖLDEMÄRKE
147
vapenbild, var det ganska naturligt att han upptog den ätts,
från hvilken han förvärfvat större delen af sina gods,
synnerligast om ingen annan arfsberättigad längre förde detsamma. [1]
I allmänhet kan man dock härvid spåra en viss varsamhet, och
öfvergången till det nya vapenmärket sker oftast efter några års
förlopp, hvaraf man också skulle kunna sluta att en sådan
förändring icke gärna företagits utan släktens bifall. [2] Ty
ättevapnet — om också under äldsta tider själftaget och ej
förlänadt — var dock alltid en helgedom, som ingen tanklöst
lemnade i främmande händer, men som man ändock i följd af
vissa urgamla religiösa föreställningar gärna såg bevaradt, då
manliga ätteläggar saknades. Huru de äldre Stenbockarnes vapen
upptagits af den gren af Store-släkten, som ärfde herr Gustaf
Olssons gods, är allmänt bekant, och huru ett annat ättemärke,
som en gång burits af en bland våra störste härförare,
därförinnan vandrat på spinnsidan genom olika släkter skall här
nedan visas.
Detta ättemärke är sparren öfver ett blad, en vapenbild, som
på vårt riddarhus återfinnes i de vapensköldar, som förts eller
ännu föras af Forstenasläkten, Ulfsparrarne till Broxvik,
Gyllensparrar, Hjortösläkten och Ulffanor samt, ehuru
med någon förändring af sparrens högra stöd, som hos dem
[1] Denna vapnets öfvergång med jordagods från en ätt till en annan
föranledde domprosten P. Wieselgren, hvilken ifrigt syslade med genealogiska
forskningar, att år 1860 i ett bref till förf. uttala den förmodan, att likasom ett visst
bomärke medföljde besittningen af en särskild gård inom bylaget, så hade det ur
bomärket enligt hans åsikt utvecklade vapnet följt med bördesrätten till vissa
frälsegods. Denna förslagsmening torde väl icke kunna fullt godkännas, men tanken
på ett sådant samband ligger dock nära till hands, synnerligast för den som
företrädesvis gjorde de från Småland utgångna frälseätterna till föremål för sina
forskningar.
[2] Det fanns för öfrigt under medeltiden ett slags adoption motsvarande den,
som med kungligt tillstånd en tid utöfvats på vårt riddarhus, och denna kunde till
och med utsträckas till rent oskylda personer, v. Möller omtalar i Hallands
Herregårdar under artikeln Gåsewadholm, att rikshofmästaren Påfvel Laxman, som
själf egde barn, gjort en sin fogde till friman, d. v. s. frälseman, och medgifvit
honom att föra laxmännens vapen, dock utan guldringen i svanens näbb; och ett
formligt adoptionsbref finnes i Riksarkivet utfärdadt den 22 juli 1476, hvaruti herr
Erik Axelsson Tott med sin hustrus och sin broders herr Ivars råd och samtycke
samt Laurens Axelssons på deras bröders barns vägnar unnar och medgifver sin
broders oäkta son Jörgen Olofsson »deres fædernes skyöl oc vapn att føre»,
hvarjämte denne hugnas med en mängd i brefvet uppräknade gods till sitt frälses
uppehållande. Huruvida Jörgen Olofsson verkligen erhållit brefvet och adoptionen
fullbordats, är dock icke alldeles ostridigt, för så vidt ej det ifrågavarande brefvet
får anses såsom blott koncept; ty något spår efter vidfästadt sigill finnes icke.
Brefvets tillvaro visar dock i allt fall att frågan å fullt allvar varit å bane, och
att dylika adoptionsbref med gällande kraft kunnat utfärdas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ht/1891/0161.html
