Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA SLÄKTER MED SPARREN ÖFVER ETT BLAD TILL SKÖLDEMÄRKE 181
och således är det möjligt, att denna blott är en öfvergångsform
till sparren öfver bladet, hvilket ättemärke skönjes i hans söners
sigiller. Det förtjänar äfven att beaktas, att den på riddarhuset
senare inkomna Hjortö-släkten fick behålla sitt ända in i minsta
detalj, så till sköld som hjälm med Ulfsparrarnes fullkomligt
öfverensstämmande vapen och därjämte äfven bära dessas
tillnamn utan några protester, hvilka säkerligen icke skulle hafva
uteblifvit, om Hjortösläktens vapen varit Ulfsparrarnes urgamla
fäderne, ty i detta fall var man på den tiden mycket nogräknad.
Detta visar bäst att båda släkterna varit fullt medvetna om,
att vapnet kommit från samma håll, och att den ena ej därtill
hade bättre rätt än den andra.
Och härmed hafva vi med de ofullständiga källor, som stått
till buds, sökt förklara det inre samband, som, om det också
aldrig kan fullt utredas, dock antagligen funnits emellan de
skilda ätter, hvilka i vårt land under olika tidsåldrar fört det
här omförmälda ättemärket. Vårt försök har ej alltid kunnat
erbjuda fullgiltiga bevis, utan ofta måst taga sin tillflykt till
ätteforskarens yttersta utvägar, sannolikhet och antydningar.
Men detta oaktadt våga vi likväl hoppas att den läsare, som
ägt nog tålamod att följa den tröttande framställningen af ett i
och för sig föga intresseväckande ämne, skall finna detta
bevarande af ett äldre sköldemärke icke sakna en viss märkelighet,
såsom utan tvifvel en kvarlefva af den urgamla kult, som egnats
förfädren och som ännu i detta århundrade kunnat tydligt spåras
i Småland och företrädesvis i just de bygder, där sparren öfver
bladet började sina första vandringar från ätt till ätt. Att den,
som genom sitt möderne satts i tillfälle att höja sig från en
mera obemärkt ställning, företrädesvis gjorde möderneätten till
föremål för den heder och den kult, han var skyldig sina
förfäder, och åt sina efterkommande ville bevara minnet af denna
härkomst, var ju lika naturligt, som att upptagandet af dess
sköldemärke, hvilket innebar en ständig påminnelse härom, måste
anses såsom det tjänligaste sättet. Skulle en närmare
undersökning egnas andra gamla släkter, hvilka ägt eller äga gemensam
vapenbild, torde nog motsvarigheter till hvad här anförts komma
till syne, och utan tvifvel skall en grundlig granskning af de
mäns och kvinnors släktförhållanden, som fört t. ex. sparren,
båten, liljan o. s. v., medföra liknande iakttagelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
