Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
Företrädes™ genom Fersens papper hafva skiftningarna i Gustaf
III:s hållning till det franska konungadömets representanter, så väl till
fåugarna i Tuilerierna som till dem som i Coblentz usurperat dessas
rättigheter, blifvit klar. I början syntes han afgjordt vilja ställa sig på
samma sida som Coblentz; smickret därifråu, så väl som de braskande
orden, de djärfva framtidsförhoppningarna och de krigiska
trumpetstötarna tilltalade mera hans rörliga sinne, än de varnande ord, som
hördes från den betänksamme Fersen, hvilken käude konungaparets
belägenhet och dess förehafvanden. Småningom inträdde dock
härutinnan en ändring, sedan konungen — delvis äfven genom Oxenstjernas
depescher — insett huru litet Bom var att vänta fråu Coblentz. Fersen
och Breteuil blefvo åter lians förtroendemän; och det var mot slutet
af konung Gustafs dagar som Fersen företog sitt äfventyrliga besök i
Tuilerierna, för att å konung Gustafs vägnar meddela sig med det
fångna konungaparet.
Under dessa förhållanden innebär hvad som berättas i Daudets
bok om Sverige knappast något hittills okändt, oin man ej såsom
sådant vill anse den apokryfiska uppgiften (s. 66) att grefven af
Artois genom Sveriges minister i VenedigO) underhandlat om
pen-niugeförsträckning från sultanen i Turkiet på vintern 1790—91.
Fersen, som vistades i Briissel och genom Bretueil och maréchal
de Castries underhöll en väsentlig del af konungaparets förbindelse
med Coblentz, nämnes ofta. Han, som fann Coblentz vara »un foyer
d’iutrigues aboininables, ou 1’intérét general est toujours sacrifié à
1’intérét particulier», passade föga i stycke med koryféerna af den
emigration, som där samlat sig. Hans reserverade, värdiga väsen
måste där synas, såsom Castries uttryckte sig, röja »son caractère en
arrière et la pédanterie de sa discrétion».
Gustaf III och hans planer behandlas mera i förbigående; hans
uppträdande var blott en episod i Coblentz’ historia, som ej gaf
sakerna någon ny vändning. Man söker dock i Daudets bok
förgäfves nedsättande och ringaktande omdömen om konung Gustaf,
såsom hos Sorel och emigrationens historieskrifvare Forneron. Den
sistnämnde kallar honom rätt och slätt »un fou», som blef mördad
»just i det ögonblick, då hau skulle kunna hafva gjort någon nytta».
Äfven Sorel ser i Gustaf III framför allt en fantast, fullkomligt
duperad af den sluga kejsarinnan och af henne framskjuten för att
ställa till oreda, medan hon fiskade i grumligt vatten. Emigrationen,
säger han ironiskt vid skildringen af Gustaf 111:8 besök i Aachen,
hade nu »en konung, grefven af Provence, och en connetable,
konungen af Sverige»; och han beskrifver huru denne, förledd af
Ca-lounes »politiska romaner» och sin egen inbillningskraft, konstruerade
ett fantasi-Europa utanför all verklighet.
Det intressanta bref från Gustaf III till de franska prinsarna,
hvilket såsom bilaga, jämte andra »docuinents inédita», åtföljer Daudets
arbete, är i själfva verket förut tryckt.1 En annan bilaga utgöres
1 Se Akeaaong ofvannämnda afhandling, a. 236 ff., i en i mindre detaljer
afvikande redaktion.. En af olikheterna i deaaa redaktioner, aom ger en olika me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
