Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERRÄTTELSER
205
tagna. Uppgifterna äro synbarligen samlade med stor omsorg,
biografierna kryddade med anekdoter och erbjuda vännerna af
personal-historien åtskilligt af intresse.
— Uti tidskriften »Samlaren» 11 årg. har v. bibliotekarien
Bygdén lämnat en synnerligt intressant uppsats Om ursprunget till den
historiska mythen om Fale Bure och däruti visat, att denua ytterst
torde hvila på en anknytning af liågon gammal sägen till en grafsten
från medeltiden, som ännu bevaras i Sköns kyrka i Medelpad och,
såsom författaren trott sig finna, blifvit lagd öfver en Fardiækn, hvilken
han anser vara samme man, som omnämnes i gamla bref från åren
1347—63 och som i ett af dem kallas »Fardiækn unge». Han anför
vidare en fornsvensk namnform Fardhe, som förmedlar öfvergången
från Fardiækn till Fale och förekommer i Medelpad, hvarigenom af
Fardiækn unge lätt kunnat blifva Fale den unge. Stödd på
graf-stenens vapenbild och elt bevaradt sigill af Nils Fardiæknsson från
1352, har han sökt visa släktskapen emellan denne och Fardiækn unge
eller Fale den unge. De slutsatser, hvartill han kommit beträffande
denna nya slägt synas så antagliga som några kombinationer inom
ätteforskningen kunna blifva, då de ej stödjas på uttryckliga och
ostridiga intyg; och därföre torde det också vara skäl att här lämna några
antydningar, hvilka måhända kunna tjäna till ledning för fortsatta
undersökningar rörande ämnet.
Den tvist, som uppstått emellan Fardiækn i Helsingland och
den myndige Jämtlandsfogden Nikolas Pettersson, kan icke — såsom
Munch förmodat — hafva varit af så allvarlig politisk art att den
kunnat föranleda konungen att år 1354 hals öfver hufvud resa till
Norrland, utan har sannolikt varit af rent privat natur och antagligen
en »träta» om arf eller om jordagods belägna i Sverige. Detta kan
med full rätt slutas däraf, att tvisten skall slitas af svenske män;
och då parterna på förhand förklara sig nöjda med deras dom, synes
detta antyda att de varit så nära befryndade, att de — likasom
Sigurd Hafthorsson och Håkan Joussou — ansett det olämpligt att
tvista inför vanlig domstol och därföre hänskjutit saken till eu
kompromiss. Det är icke heller oantagligt att denne Nikolas varit svensk,
då inan för en så myndig man icke kan uppvisa någon norsk
ättledning och svenskars anställning i norska ämbeten ständigt
förekommer vid denna tid. Att han åtminstone ägt jord i Sverige är
ostridigt, ty den 10 okt. 1351 (K. A. permebr. n:o 34) köper han en
mindre jordegendom här i landet, hvilket antagligen skett för att öka
antalet uf de fastigheter han redan ägde i samma trakt. Af Hera
omständigheter framgår också, att han icke kommit till Norge såsom eu
fattig äfventyrare utan såsom en ättgod och burgen man, hvilken var
i stånd att lämna sin konung icke obetydliga penningeförsträekningar.
1 Munch vill anse troligt, alt han varit broder till Petter Nikolaason, hvilken
1363 var febirde och befallningsman i Tönsberg och 1388 sysselman i Ryfylke,
men Fetters vapen var en bjälke och några stöd tor släktskap och vapenförändring
bar han ej visat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
