Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
S. J. BOETHIUS
»trakterar det högsta våldets förvaltande», men hans förslag,
ehuru ganska egendomliga, äro dock tydligen framkallade af vår
egen historiska erfarenhet och anknyta sig till företeelser inom
den äldre svenska författningshistorien. I första afdelningen yrkar
han på en återgång till valriket, men så att valet skulle vara
absolut bundet vid ätten samt äfven ske efter förstfödslorätt,
såvida ej i själfva lagen stadgade skäl för en afvikelse kunde
anföras. Härigenom ansåg han att å ena sidan tronföljdsstrider
skulle undvikas och å andra sidan riket bevaras från alldeles
odugliga konungar samt en efterträdare kunna hindras att
fullfölja en företrädares skadliga statskonst. »Det kvinnliga könet»
borde ej uteslutas, »ty ett lyckligt regemente består ej i
mans-stvrka utan i goda rådgifvare». »Det högsta väldets förvaltande»
indelar han i 4 »utrikes hufvuddelar» (att börja krig, sluta fred,
ingå förbund och sända legater) och 4 »inrikes» (pålägga skatt,
stifta lagar, »administrera justitien» och tillsätta ämbetsmän).
De 4 förra borde lämnas åt konungen att med sitt råds råde
ombestyra utan att ständernas samtycke eller ens råd behöfde
inhämtas, emedan sådana ärenden ofta fordrade större
skyndsamhet och tystlåtenhet än som kunde väntas af en riksdag, men
för att ej konungen skulle få tillfälle att genom sin
utrikespolitik undertrycka friheten eller »för något privat afseende
eller passion, vare sig ambition etc. etc., onödigtvis inveckla riket
uti stor olägenhet och ögonskenlig onytta», skalle han däremot
om sådana ärenden vara skyldig att rådgöra med ständernas
fullmäktige, som alltid böra vara till hands och formera ett ständigt
statskollegium % och desse borde hafva rätt att, om de ansågo
sådan fara vara för handen och deras råd ej beaktades,
samnian-kalla ständerna och »sådant ined deras auktoritet afböja», dock
med risk att af ständerna straffas, ifall de ej förmådde inför
dem »sitt åtgörande och sammankallande justificera».
Af de inrikes ärendena skulle beskattningen, »det vare
sig antingen i folks, varors eller penningars utskrifning», ej
få ske utan ständernas samtycke. För nva lagars och
förordningars åvägabringande föreslås en ganska invecklad procedur.
Förslag till sådana skulle nämligen endast få utarbetas af
ständernas ofvannämnda »fullmäktige» dock med anledning af
påminnelser från enskilda, ämbetsverken eller konungen.
Förslagen skulle sedan sändas till konungen, som ägde att i
kanslikollegium låta öfverse dem, hvarefter de skulle återgå till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
