Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPKOMSTEN ocH KARAKTeREN AF FR1HET8TIDENS FÖRFATTNING 269
medfört sina vådor, men dess öfverklagade förvärldsligande under
det 18:de århundradet hör dock ej uteslutande skrifvas på denna
räkning, utan berodde till väsentlig del pä den starka neologiska
strömning, som då genomgick hela den protestantiska kyrkan,
och äfven i länder, där presterskapet ej hade samma världsliga
maktställning som i Sverige, ledde till dess förvärldsligande.
Äfven frän de moderna statsteoriernas synpunkt var den
själfskrifna maktställning, som det svenska presterskapet dä
innehade, en abnormitet, men det gifves inga absolut allmängiltiga
statsteorier, utan hvarje samhällsinrättning bör bedömas efter
sin tids behof, och under dåvarande förhållanden lände denna
»abnormitet» landet till verklig nytta, om den också medförde
vissa olägenheter, såsom att genom presterskapets politiska
inflytande en karaktär af religiös ofördragsamhet stundom
påtrycktes denna tids lagstiftning. Det var, såsom vi sett, under
presterskapets hägn, som vår nuvarande kommunala själfstyrelse
lyckades slå rot, och alldenstund nu detta stånd under Frihetstiden
var det, som utöfvade största inflytandet på den kommunala
själfstyrelsen, försvarade det då onekligen sin plats inoin
riksförsamlingen, ja ur denna synpunkt sedt, kanske t. o. m. bäst
af alla de fyra stånden. Den insats det gjorde i Frihetstidens
parlamentariska lif var också ganska betydande och långt ifrån
den osundaste. Äfven i städerna funnos denna tid institutioner,
som måste betraktas såsom organ för en själfstyrelse i egentlig
mening, nämligen förutom rådet, »den allmänna rådstugan» och
»borgerskapets äldste», och mellan dem och dessa tjänstemän med
till hälften byråkratisk, till hälften kommunal karaktär, som
städerna plägade sända till riksdagen, ägde den lifligaste samverkan
rum. Slutligen bör märkas, att bondeståndets riksdagsombud ofta
togos bland nämndens ledamöter eller bland socknarnas kommunala
förtroendemän — kyrkovärdarne sexmännen o. s. v. — så att
sålunda ej häller denna afdelning af riksförsamlingen alldeles
saknade en genom deltagande i hembygdens förvaltning vunnen
erfarenhet.
Frihetstidens parlamentarism hvilade sålunda verkligen på
grundvalen af en förvaltning, med hvilken den stod i liflig
växelverkan, men som ändock bevarade sin själfständighet, och detta
förhållande torde i själfva verket gifva förklaringen till, att denna
tids »ständerregering» trots alla dess lyten dock åstadkom ganska
mycket af bestående värde för vårt statslif. Hade den makt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
