Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
mötte vell hafve sådane smedeligh ord fordragh och seigie honom
sådant sielf. Han finge vell svar deruppå. Jagh hade hört så mongen
ärlig man bodhe högre och nedrige stender, som hade sett honom i
markien för fienden. De hade gifvid honom annat vitnesbyrdh. Sade
han: det jag hafver sagt, vill jag vell bestå, eller måske man skall
ickie torre seigie eder dett, för I erre drottningiens bror i Sverie;
kierre, ja, gudz frid, drottningens broder, I görrens(?) inthet, I bitte
icke månge, man tor vell giörre mer til saken. Så bedes han sin
daert1 frön drengen och spenten på sig ved bordet med trug och
undseielse. Seden tågh han rapperet2 til sigh vid bordet. Då stod
jag up och sporde her Hendrich, om honom syntes dett varra
til-börlighit att blifve så skemlighen tiltallet och öfverfallen; der dett
ickie så våre på koug:e Ma:tz hus, skulle jag det ickie så lengie
lidhät hafve; der han ville så talle migh til, mötte han gå på en
annen sted. I dett sprong han med up på den andre siden om bordet,
och de på gulvid stode, tilböde ath velie os hölle och förhindre, och i
det ruraor komme vi tilhope vidh bordsende, då blefve vi både for\vunt(?) 3
i henderne och han stungen; dett Gud bettre, dett så skie skulle
synnerlig på den sted; dett mig af hicrtzleith er, och hafver dett sig
så tildraget frå förste och til dett sittste, meg eå sannt Gud hielpe
af thenne och all min nöd. De der hos vårre tilletendes(?), som
opartieske ere —
Arvid GustatTssons berättelse afbrytes här, ehuru meningen tyckes
ha varit att fortsätta den. I stället har en annan person i följande
ordalag relaterat och delvis repeterat trätans utgång:
—–och frågade her Henrich, om han skulle sådent lidhe, oeh
satte sigh igen, men Ifvar hult fort medh sitt gamble snack och
spotzer, och stodh her Arfved den gången up och sade: effter tbet
kan ickie bätter blifve, så uth för porten, och togh så sin verie
och gick emott dören, och Ifvar stod i thet same up ifro bordet, men
her Arffved venude sigh i same vredhe och bitterhet om och sökte
till Ifvar och stack till honom, och i thet same antustadhe Ifvar her
Arfved med skehnske ord. Thå sade her Arfved: är jach en skelm?
och stack andre resen till honom, hvilkit stingh han afslogh i sin
hand, och thå kom drengen och stack Ifvar verien i handen, och
seden kome de i fampn tilhopa.
1 Daert, daggert, dolk.
3 Rapjier, smal värja.
3 Fijrwunt, särade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
