Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARA ÄLDSTA HISTORISKA FOLKVISOR
285
hvilken de upptagit i sina respektive arbeten. Visan, soin
Johannes Magnus enligt denna bevisföring endast öfversatt på latin,
kan således mycket väl härröra från 1400-talets midt.
Mot denna mening tror jag mig nu kunna uppställa en
annan: att visan ursprungligen författats på latin af Johannes
Magnus och att Terserus endast öfversatt dennes text, hvarpå
Schroderus underkastat samma öfversättning en bearbetning i
arkaiserande riktning; ty att den sistnämde kunnat äga
kännedom om Terserus’ öfversättning, är ingalunda orimligt. Denna
var icke något af en obemärkt landspräst i all tysthet företaget
arbete, utan en på officiell väg gjord tolkning, verkstäld af en
nian, hvilken i viss mån under Karl IX intog en
rikshistorio-grafs ställning; att Schroderus, soin på Gustaf Adolfs befallning
nedskref sin öfversättning, ägt kännedom om en dylik
föregångare, är därför ytterst antagligt. Dessutom finnes också rum
öppet för ett annat antagande. Heming Gadhs bekanta tal,
som i sin nuvarande form tydligen är ett falsarium af Johannes
Magnus, blef, såsom Hildebrand visat, särskildt öfversatt —
troligen på Gustaf Vasas befallning — redan innan Johannes
Magnus’ hela arbete framträdt i svensk dräkt. Det ligger häller
intet orimligt i att antaga, att denna visa lösryckts ur sitt
sammanhang och särskildt öfversatts någon gång i slutet af
1500-talet, då både Terserus och Schroderus oberoende af
hvarandra kunnat begagna sig af denna äldre tolkning.
Betrakta vi nu den svenska texten, finna vi, att denna strof
för strof följer den latinska.1 Den innehåller intet, hvilket icke
står att läsa på latin hos Johannes Magnus. Redan detta väcker
betänkligheter, om man därmed jämför det olika skick, i hvilket
andra texter af en och samma medeltidsvisa vanligen förekomma,
men ännu mera förunderlig blir denna öfverensstämmelse, om vi
observera, att Johannes Magnus enligt eget vittnesbörd endast
ger ett utdrag ur en större visa (»præter cetera multa»). I så
fall nödgas vi antaga, att traditionen händelsevis bevarat just
blott de strofer, hvilka Johannes Magnus öfversatt på latin, ty
att Terserus icke skulle hafva meddelat hela visan, så vida han
ägt kännedom om denna, är knappt troligt. Men ser man efter,
finner man, att hvarken Terserus eller Schroderus uppgifva sig
’ Den enda skilnaden ar, att den svenska teiten ined riktig takt ändrat den
monologiska formen till ren berättelse om diktens hjälte samt att den äger ett
omkväde, hvarom mera nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
