Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
öfversikter och granskningar
en vänskapligt kamratlig fot, bjuder t. ex. en af dem till sig in i
fästningen och pokulerar ined honom en hel kväll, som vidare mot
sina underlydandes protester förklarar sig icke kunna ens försöka att
uthärda en enda stormning, som mot gifvet löfte tvingar drabanterna
att vid äfventyr att hängas taga dansk tjänst, som icke aktar för rof
att formligen uppmana en annan kommendant att dagtinga, och som
slutligen mottager presenter af den främmande monarken såsom
belöning för sitt välförhållande? Nog kan en sådan person med skäl
misstänkas för förräderi, och författaren medgifver verkligen, att hans
heteende icke var »særlig heroisk». En annan sak är, att man ganska
lätt kun förklara, hvarför hau blef förrädare; ställningen vnr onekligen
bekymmersam, Some hade respekt för Karl IX och var rädd om sitt
eget skinn, för att icke säga sitt hufvud. Men så är det väl nästan
alltid, när förräderi begås, att personen i "fråga vill undgå ett botande
olycksöde; om ingen fara lins, faller det icke gärna någon människa
in att blifva förrädare.
Olof Stråle, kommendanten på Elfsborg, blef, ehuru med mycket
mindre skäl eller rättare sagdt utou skäl, också anklagad för samma
förbrytelse. Han var dock själf sårad och hade förlorat öfver hälften
af sitt folk, när han kapitulerade, för att icke tala om att
fästningsverken delvis voro sönderskjutna. Elfsborgs fall berodde säkerligen
icke på Olof Stråle, utan på andra omständigheter: å ena sidan konung
Kristians skyndsamhet, utmärkta anordningar och skickliga ledning, å
andra sidan en obegriplig långsamhet hos svenskarne. Gustaf Adolfs
mening var, att i och för sommarfälttåget 1612 en del af Sveriges
krigsmakt skulle samlas i Vestergötland under marskens befäl dels for
att hindra danska härjningståg, dels för att undsätta Elfsborg eller
Jönköping, men när Kristian i början af maj gick öfver gränsen, voro
trupperna i nyss nämda laudskap ännu icke sammandragna, och marsken
var i Stockholm. Först den 30 maj, sex dagar efter Elfsborgs fall,
anlände hau till Ny-Lödöse.
Vi ha endast gjort några antydningar om det rika innehållet i
kapten Larsens afhandling. Angående det formella vilja vi särskildt
påpeka, att framställningen är synnerligen redig och klar, här och där
förekomma på lämpliga ställen rekapitulationer, sammanfattande
redogörelser för ställningen, hvarigenom öfverskådligheten ökas; stilen är
liflig, och inånga pikanta och drastiska detaljer äro egnade att göra
irbetet lättläst, t. ex. skildringen af Kristianopels intagande och
berättelsen om huru den karlavulna och inunviga fru Emerentia forsvarade
Gullberg. Författaren har verkligen af ett hvad man kallar torrt ämne
lyckats åstadkomma uågot äfven för icke fackmän läsbart och
underhållande.
S. Beroli.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
