- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Elfte årgången. 1891 /
40

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

öfvgrsiktku och qbanskninoar

på hans eget namn, ej undra däröfver. Hans sista arbete, en elegant
publikation, som vi här ha nöjet att anmäla, för oss till en icke
mindre lysande krets, till samlingen af franska sändebud i Sverige
eller hos svenska konungar under 3 Vi århundrade, eu samling, där
lysande namn ur den franska adeln trängas, och ryktbarheter inom
den franska diplomatien aflösa hvarandra. Sverige var ju länge
Frankrikes säkraste och mest betydande allierade i Europa.

Körf. själf yttrar sig i förf: ta let mycket anspråklöst om sitt verk.
Han har dock genom detsamma gjort den historiska forskningen en
verklig tjänst. Hvar och en vet, hur välbehöfliga dylika kronologiska
och biografiska stödjepunkter äro, som han här har lämnat. Vi fingo
for några år sedan från Frankrike en samling af instruktioner för
dess sändebud till Sverige; vi ha här fått en liten biografisk handbok
till densamma, med den skillnad att detta supplement omfattar hela
tiden för de båda ländernas diplomatiska beröringar med hvarandra,
instruktionerna endast åren 1648—1789, att grefve Wrangels
förteckning upptager alla franska sändebud, instruktionerna åter afse endast
en del af beskickningarna till Sverige, de ständiga.

Grefve Wrangel har icke blott sökt göra sin förteckning
fullständig; han har äfveu sökt göra den så riktig i afseende på namnen
aoin möjligt, och har därigenom gjort oss en annan tjänst. Man
känner, hvilken förvirring och hvilket godtycke, som råder i afseende
på bruket af de franska adelsnumnen; än begagnar mau det
ursprungliga familjenamnet; än den åt ättegrenen förlänade särskilda titeln,
grefve, markis o. s. v., med tillägg af något län eller gods. Man
talar om d’Avaux och d Havrincour å ena sidan, om Béthune och S:t
Sévérin å den andra; man talar omväxlande om Bonne och d’Usson,
ehuru de äro samma person o. s. v. Det är ungefär, som om vi i
Sverige skulle om hvartannat använda uttrycken grefven af Stegeholm
och Vestervik och Svante Sture, friherren af Kimito och grefven af
Södra Möre och Axel Oxenstierna, grefven af Leckö och Arensburg
och Magnus Gabriel De la Gardie, grefven af Korsholm och Gabriel
Oxenstierna o. s. v. Med geuealogens hela noggranhet har förf.
angifvit både familjenamnen och de vidhängda titlarne och uppställt ett
mycket konsekvent namnregister i slutet, där familjenamnen —
tvifvelsutan riktigt — äro uppslagsorden, sålunda Mesmes, icke Avaux, Pas
icke Feuquieres, hvarjämte hänvisningar underlätta användningen. Att
han därjämte mer än en gång kommit i tillfälle att beriktiga gängse
namnfel, säger sig själft; exempelvis må nämnas Avaugour i at. f.
det ännu någon gång förekommande Avangour, Bandeville i st. f.
Baudeville; man finner äfven &t Chamont i st. f. det hittills brukliga
-V? Chaumont. Äfven biografiska och genealogiska misstag har förf.
varit i tillfälle att beriktiga.

För sitt arbete har förf. användt både svenska och franska arkiv,
hvad de sistnämnda angår äfven uti landsorten, samt dessutom en
omfattande tryckt literatur, och hans förteckning synes vara mycket
fullständig och pålitlig. Att en legationssekreterare Barré, som skref
från Sverige i början af Karl XII:s regering, synes vara uteglömd, är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1891/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free