Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSKANSLEREN AXEL OXENSTIERNAS SKRIFTER OCH BREFVEXLING 47
Att fylla detta behof var Gabriel Oxenstierna både genom sina
personliga egenskaper och sin ställning särskildt kallad. Det är
denna hans egenskap att tjäna som språkrör ömsevis för rådet och
rikskanslern, som ger hans bref från denna tid en så stor vikt. Så
då rikskanslern hösten 1627 vill förmå adeln att förnya beslutet vid
januari-riksdagen rörande boskapshjälpen och generalutskrifningen, så
meddelar han först denna önskan åt brodern,1) för att denne må
be-urbeta rådet och slutligen detta genomdrifva saken hos sina
ståndsbröder. Den vid detta tillfälle uf rikskanslern uttalade tanken, att
de, som drogo mesta äran och fördelen af fosterlandets politiska
ställning, också borde underkasta sig de största offren för dess bästa,
finner sedan vid flere tillfällen en varm förespråkare i Gabriel
Oxenstierna. Sedan städernas deputerade på ett möte i början af år
16292) lofvat konungen uppställa en flotta på 16 skepp, meddelar
Gabriel i bref af den 5 mars s. å., att »vi af riksens råd satt oss
tillsammans om några skepp och söka medeonsorter. att vi ock till
tio stycken komma kunde», och under den svåra tiden efter nederlaget vid
Nördiingen underrättar han brodern (den 20 aug. 1635), hurusom
vvi som här i Stockholm hafva varit tillsamman» beslutat förskottera
kronan inedel till en styrka på 6000 man i och för det befarade
kriget med Polen.
Någon gång fick Gabriel Oxenstierna äfven inför konungen föra
broderns talan. Så särskildt vintern 1628—1629 då konungen, allt
för mycket litande på sin kanslers förmåga att skapa af intet,
lämnat utan afseende dennes upprepade ansökningar om proviantunderstöd
från Sverige för det nödlidande krigsfolket i Preussen. Då alla
muntliga framställningar blefvo utan verkan, framgaf Gabriel slutligen
broderns eget bref, hvilket bland annat innehöll de skarpa orden, att
ifall mall hade något emot honom, borde man söka honom själf och
hans barn och icke därmed skada H. K. M:t och fäderneslandet (s.
175). Konungen, öfverraskad och förlägen, gjorde hastigt slut på
samtalet, men redan kl. 6 följande morgon efterskickade han
Gabriel Oxenstierna och förklarade för honom, att oron öfver kanslerns
missnöje ej tillåtit honom sofva och att han genast skulle sörja för
dennes undsättning. Säkerligen var detta ej den enda sömnlösa natt,
de stora syftena och de små tillgångarna beredt konungen. Hur väl
man än fornt visste, att Sveriges storhetstid ur ekonomisk synpunkt
saknade hvarje fäste, häpnar man ändå öfver den ringa entusiasmen
för kriget i Tyskland, då mail i en Gabriels skrifvelse af den 24
oktober 1630 på tal om det utblottade tillståndet i landet läser dessa
tröstlösa ord: Få äro de, som för henne (pesten) skv, flere, som
henne åstunda, förmedels henne att skiljas vid denna vedermödan.
— I själfva verket var ingenting så ägnadt att bringa konungen i
misshumor som dylika erinringar om den svagaste sidan i hans ställ
-ning, och Gabriels bref till brodern ha mycket att förtälja om den
’) Kanslerns brel’, dateradt 1 nuv. 10-7, refereras delvis hon Cronholm
V: I, 157-
’) Jfr Geijer s. 130.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
