Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steenstrup, vore folkeviser fra middelalderen
57
vis Hvile. Medeas Texten vand re r episk fremad, er Omkvædet
stilie-staaende og betragtende. Det giver Tilhørerue Tid til at opfatte
Fortællingen; det afrunder hvert Vers til en Helhed, det giver
For-sangeren Leiliglied til at buske sig om.» På grund af denna
subjektiva karaktär hos omkvädet har sora bekant Geijer förnekat, att
orakvädet föredragits af en kör, men, såsom Steenstrup visar, kan
denna väl konstruktiva uppfattning ej hålla sig inför de vitnesbörd,
som finnas om motsatsen, och — tillfogar han — »netop ved at de
Danseude og Tilhørerne tage Del i det lyriska Udbrud, opnaaes der
den sraukkeste Helhed af Visesangen og Omkvædet. Omkvædet er
saaledes en fortrinlig Bestanddel af Visen, det er æsthetisk fuldt
berettiget, men som Læstiing er det Snese Gange gjentagne Omkvæd
ikke udholdeligt. Først naar det bliver sunget, og naar Melodien
løfter det, først naar en Anden foredrager det end Foreangeren, og
naar Alle deltage deri, og Dansen knytter sig dertil, kommer det til
sin Itet.»
Växlande omkväden d. v. a. sådana, i hvilka några ord eller
uttryck ändrats för att bringa omkvädet i Öfverensstämmelse med de
olika strofernas innehåll, tillhöra således ej den gamla, goda visstilen.
Det lugn och den enhet i stämningen, som omkvädet afser att gifva,
slites här sönder, och deu egentliga diktens episka ton tränger här
in öfver den lyriska delens fridlysta område; i stället för att dana en
ästetisk motsättniug till texten förändras det till en beståndsdel nf
denna. Steenstrup är därför böjd att anse dylika omkväden snarare
såsom prof på 1500- och 1600-talens redan skämda smak. häremot
kan, såsom han påpekar, samma visa hafva två på hvarandra följande
alldeles olika omkväden, utan att man däri behöfver se något brott
mot den äkta balladstilen, t. ex.
Trader vel op, Ædeliug!
och
Man skuld ære de Jomfruer i Dunsen!
Det ena af dessa omkväden kan nämligen mycket väl tänkas
af-sjunget af en kör af adelsjungfrur, under det att de dansande
sven-nerna uppstämt det andra.
Det femte kapitlet handlar om den svåraste och ännu så godt
som olösta frågan om visornas riin, rytm och melodi. Något
egentligen nytt har författaren — såsom han själf är den förste att
medgifva — ej att här anföra rörande själfva hufvudspörjsraålet,
beträffande hvilket han i allmänhet ansluter sig till Ernst von der Recke,
hvilken såsom själf en verskonstnär af första ordningen på detta
område tvifvelsutan är en bättre auktoritet än någon filolog eller
historiker. Men i tillämpningen af principerna visar sig Steenstrups
sunda, praktiska uppfattning af de hithörande frågorna, och hans från
denna synpunkt företagna undersökning af en mängd visor kastar öfver
flera af dera ett nytt och ofta oväntadt ljus. Det vackraste
resultatet anknyter sig otvifvelaktigt till den så mycket omtvistade
Grim-hildsvisan. Medan Storm i denna velat se en omskrifning af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
