Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
öfversiktbr ooh oban8kn1ngar
Efter den danska flottans nederlag utanför Stockholm 1467 sände
kung Kristiau sin marsk till Tyskland och har denne underhandlat i
Wismar i början af nov., men då hans beskickning troligtvis blef
utan resultat, uppdrog Kristian åt brodern Gert att fortsätta
under-bandlingen. Mötet i Oldeslo jan. 1468 ledde blott till städernas
bekanta skrifvelse af 2K/2, hvarjämte öfverläggningar i ärendet torde hafva
varit fore å ett de vendiska städernas mars-sammanträde i Lübeck,
om hvilket ingenting vidare är kändt. De danska kaparnes
våldsbragder framkallade emellertid ett starkt missnöje i städerna, och
dessa voro betänkta på att vidtaga försvarsåtgärder, då ett nytt möte
i Oldeslo kom till stånd i början af nov. 68,’ hvarefter de åtogo
sig att föreslå kung Karl och hans anhang en sammankomst i
Kalmar vid Valborgsmessotid året därpå. Bref härom afgingo såväl till
Kristian som till Karl och Axelssönerna (det sistas original har
egendomligt nog lä/n, öfriga skrifvelser 29/ii)- Men de till svenskarne
adresserade brefven kommo ei fram, Bersenbriigge förbjöds af Kristian
att fortsätta sin resa (»wenne syne gnade villichte do gude tydinge
hadde van den 3 ridderen, de uth Sweden to em getreten wereu»,
heter det i n. 185). Förbittradt (jfr äfven n. 192) sökte Lubeck drifva
sina vendiska systerstäder till krig, men lyckades ej häri, vare sig dessa
ej trott på Karl VIII:s seger eller ängslats af den pågående fejden
mellan Pommern och Brandenburg. Vid nytt rådslag höllo de för
lämpligast att framflytta den utsatta inötesdagen från ’/ä till juli
månad (n. 185 § 44, 189 g 13, 14). Men vid budbärarens
återkomst — efter 28/6 — befanns, att svenskarne ej ville veta af Kalmar,
utan föreslogo Lubeck i stället. Stämningen vände sig nu mot
svenskarne, och sedan städerna inbjudits till Köpenhamn för att öfvervara
ordnandet af kungens holsteinska angelägenheter, läto deras utskickade,
inför hvilka rikshofmästaren Erik Ottesen uppläste en redogörelse for
»det Swedesche ding», >det sere lang vif», afrycka sig (’/,) ett bref
till kung Karl, fullt af bittert hot (jfr Kristians ursäkter för kaperierna
n. 252). Men hotet stannade vid orden, fast Lübeckkonferensen,
som verkligen hölls i oktober, sprang i stycken. Af brefväxling mellan
Lubeck och Danzig i jan. 1470 framgår, att man då tänkt göra front
på en gång mot svenskar och danskar. — Allt trängdes dock i
bakgrunden af kampen mot England och de svårigheter att sammanhålla
hanseförbundet, som yppade sig, och som i en riktning slutligen
förde det så vida, att Köln utstöttes. En viss försiktighet tyckes
äfven hafva gjort sig gällande från både svensk och dansk sida för
att icke uppreta städerna ytterligare. Till denna tidpunkt hör det
intressanta numret 327. Det är ett bref till Danzig, gifvet Varberg
i8/2 1470 af följande herrar: Magnus Gren, Erik Nipertz, Ture
Turesson, Erik Nilsson, Erik Karlsson, Eggert Krummedike, Gustaf Olsson
och Trötte Karlsson. Det tjänar således till att bestyrka uppgiften
om tiden för slaget vid Oresten i Sten Stures bref "/, 1471 (Styffe
III, ccxxi a. 6). Enligt ref:s åsikt torde vara rättast att antaga
’ Mötet i Halmstad Ifl/7 hunno atäderna irke bevista. Jfr VI n. 132.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
