Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Öfversikten och granskningar
Så snart danska regeringen erhöll underrättelse, att underhandlingar
med Holland icke desto mindre nu voro inledda, tick dess minister
i Stockholm i uppdrag att otordröjligen framställa den fordran, att
Sveriges sändebud i Haag skulle instrueras att gemensamt med det
danska yrka afskaffandet af några för de nordiska ländernas sjöfart
och handel besvärliga pålagor samt att i freden mellan Sverige och
Holland de forna förbund mellan dessa makter icke skulle förnyas,
som varit Danmark till prejudice (särskildt 1640 och 1645 års
traktater). Danmarks fordringar stodo i full öfverensstämmelse iued andan
af fördragen i Lund, i det förra fallet till och med med ordalydelsen.
Det var ett högst besvärligt hinder för Oxenstjerna, som antagligen
icke haft fullt reda på innehållet af det hemliga förbundsfördraget i
Lund. Så snart den samvetsgranne Karl XI insett de danska
fordringarnas rättmätighet, afgiugo trots all Oxenstjernas opposition de
äskade orderna till Gyldenstolpe, och därmed hotade hela
underhandlingen med Holland att gå om intet. Nu begynner vid svenska hofvet
ett häftigt intrigspel mellan å eua sidau Oxeustjerna, soiu uppbjöd
hela sin förmåga att förmå konungen ändra beslut, å audra sidan den
danske ministern i Stockholm, Scheel, hvilken ifrigt understöddes af
hofkanslern Örnstedt. Örnstedt hade varit Gylleustjernas
medsände-bud i Lund och var troligen den ende. som jämte konungen fullt
kände de där afslutade fördragen. Han har nu sträfvat att
upprätthålla Gyllenstjerna» planer och framträder såsom deras målsman gent
emot Oxenstjerna. Oxenstjerna afgick efter en längre tids tvekan och
korsande beslut hos Karl XI iued segern, hvartill nog bidragit, att
han för sin politik kunde uppkalla konungens dynastisk» sympatier.
Slutet blef, att Danmark måste ge efter i fråga om de äldre
trakta-ternu, holländarne i fråga om de misshagliga pålagorna, hvilkas
afskaffande äfven låg Karl XI oiu hjärtat, hvarefter ändtligen
handelsfördraget och freden ratificerades i början af april 1681.
För dessa syuuerligen viktiga förhandlingar har hr Fåhræus icke
tillräckligt begagnat det inhemska arkivmaterialet, och hans
framställning har därigenom blifvit allt för knapphändig och delvis oriktig.
Envoyén Vellinglcs dre/växling med K. Jf. bland riksarkivets Danica
innehåller mycket värdefulla upplysningar, soiu sprida ljus häröfver.
Af dessa papper, jämförda med de utdrag af danska sändebudet Scheels
bref till sin regering, som meddelas i Fryxells Handlingar rörande
Sveriges historia /, framgår, att Oxenstjerna i delt svåra dilemman
mellan holländarnes bestämda fordran, att de äldre förbunden skulle
förnyas, och danskarnes, att vissa såsom skadliga för Danmark skulle
utelemnas, hittat på den utvägen att gifva Danmark en formlig
deklaration, att konfirmationen af 1640 och 1645 års traktater icke skulle
lända alliansen mellan Sverige och Damuark till prejudice. Konungen
gick in på denna plan; Gyldenstolpe i Haag fick contra-order att icke
vidare påyrka uteslutandet af de nämnda traktaterna, och svenska
regeringen erbjöd Danmarks sändebud en sådan deklaration, som
Oxenstjerna föreslagit. Scheel hade emellertid hvarken lust eller tillåtelse
att gå in på denna utväg och fortsatte iued sina bestämda proteBter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
