Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN UR MIN LEFNAD
19
Emellertid förlorade Adlersparre hela sin gloria och började
bland oss anses för hvad han egentligen var, en intrigör utan
kraft och klok beräkning, en ideolog bch lätting. Man berättade,
att då han genom hertig Carls insinuation fick befälet öfver
vestra arméens högra flygel, var hans ärelystnad icke högre riktad
än till ett befäl för Stockholms ridande brandvakt, hvartill ett
organisationsprojekt var ingifvet. Men sanningen fordrar det
erkännande, att Adlersparre hade såsom en genialisk man mycken
skicklighet, hade också i finska kriget utmärkt sig i enskild
strid och var vid lifregementet, der han tjenat, mycket ansedd;
dertill omtalad som skriftställare och lärd. Han visste ej heller
att handla, då det nödvändigt fordrades och öfverensstämde
med hans böjelse; så blef, efter det konungens afsättning af
ständerna var besluten, fråga om att upplösa revolutionsarméen
och använda den till gränsernas försvar. Adlersparre var
härtill villig, men återtog sitt beslut, då hans subalterner så
fordrade. Slutligen afmarscherade vi åter till norska gränsen,
derunder jag kommenderade Örebro sqvadron, och mötte i
Örebro min ur fångenskapen återkomne ryttmästare, jemte de öfver
hans förfarande med sqvadron klagande rusthållarne.
Ryttmästaren hade nämligen genast vid början af kriget förbytt karlar
och hästar efter godt militäriskt omdöme, men de rusthållare,
som förlorat sina hästar, beridne af andra nummerkarlar, voro
skäligen missbelåtna, och torde genom ryttmästarens
afskedstagande han undgått lagligt tilltal för sitt tjenstenit.
Från gränsen hemmarcherade vi på hösten efter slutad
fred och jag förblef vintern öfver i Örebro, ännu lidande af de
icke rätt öfvervunna sviterna af mina dödliga fältsjukdomar; så
hände på den förr omtalade marchen från Stockholm att,
ankommen till Karlstad, nya symptomer till rödsot efter en
oupphörlig magslapphet visade sig, dem jag häfde med den af nägon
mig oförsiktigt tillrådde medicin att i ett glas ättika intaga 2
lod rödmönja. Kuren var radikal, men jag var nära att
tillsätta lifvet under rysliga plågor af en blyförgiftning, deraf jag
sedan led i 8 år.
1810 skulle regementet möta sin nya chef (chefen för lif"—
regementsbrigaden) kronprinsen Carl August i läger vid
Strömsholm, men dagen fore inryckandet i lägret erhöllo vi
underrättelse om hans bråddöd, med åtföljande rykten om orsaken dertill.
Dessa rykten förstorades alltmer under mötet och parade sig med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
