Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
CLAES FREDRIK HORN
Den 30. Träffade hos Mathiesen capitain Krogh, som fann
sig sårad af att höra prins Christian med missaktning omtalas,
då han, som varit prinsen så nära, kände dess goda egenskaper.
Jag hade, sade han, svurit att försvara den constitution, som
gjorde honom till vår regent, men öfvertygad om nödvändigheten
af föreningen, som stortinget beslutat, önskar jag den så
fullständig soiu möjligt, och att en evig glömska må begrafva de
svikna edsförpligtelserna af dem, som ingenting vid dem gjort till
deras uppfyllande. Han vidhöll idéen om nyttan af ett blodigt
vapenskifte till föreningens befästande och befarade, att rättskaffens
norska krigare skulle af svenskarne anses lika fega som lättsinniga.
Vi talade om krigsoperationerna och bevisade han mig, hvad
jag icke betviflat, att våre vundne fördelar bort varit dyrköptare.
Han trodde äfven, att ett raskt anfall på Sverige, straxt efter
själfständighetsförklaringen, skulle bidragit till dess erkännande,
innan det stora krigets utgång ännu var afgjord. Hans råd till
prins Christian hade varit att företaga en concentrisk operation
mot Örebro från Dahlslaud och Wermland och derefter marche
på Stockholm. Vår reservarmée vid gränsen ansåg han för svag
att motstå detta anfall. Öfver verkliga fördelen för Norge att
blifva en egen stat ville han ej yttra sig. Nationens vilja vore
lag för honom, såsom blott underordnad tjensteman. Denna
capitain Krogh är en man med hufvud och hjerta; god norrman,
utan att derföre vara svenskhatare.
Den 31. Enda hindret mot konungeus erkännande är nu
mera frågan: om norska arméen skall kunna af konungen
disponeras till båda rikenas försvar. Ett amandement af Motzfeldt
bjuder, att blott halfva styrkan af Norges eller Sveriges
krigsmakt må användas till hvardera ländernas secours. Förslaget
vinner bifall, och är detta ett talande bevis på stortingets
obenägenhet för en verklig förening. Man vill ej begripa, att en och
samma konung, i fråga om krig och fred, ej kan skilja mellan
Sverige och Norge, och att hela monarkien oändeligen försvagas,
om konungen ej har makt att använda de gemensamma
stridskrafterna till gemensamt försvar. En förmodan, att konungen
skulle ingå på ett sådant förslag, finner jag förnärmande.
Major Meijer vid artilleriet sade mig, att man vill förebygga
det en våldsam regent i en framtid må underkufva Norge.
Likasom en våldskräktare skulle låta binda sig med så svaga band.
Jag vill tro, att capitain Motzfeldt med sin besynnerliga propo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
