Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
db adolf ribbings pappkr
65
medan de skynda, så vidt åren. tillåta, genom alla gator, som leda
till Tuilerierna.»
Äfven i ett följande bref (1816) ger han en bjärt färglagd
teckning af de tilldragelser efter restaurationen, som blifvit nämnda »la
terreur blanche». Det glada lifvet i Paris fördystrades genom ständiga
»fètes expiatoires», uppresande af grafmonument och hållandet af
själamessor. »De återvända emigranterna», säger han, »som aldrig
gjort något annat för de legitima furstarna än att fly med dem och
som nu gjorde så mycket väsen af sin tillgifvenhet och trohet, kände
till största delen ingen annan kärlek än till ämbeten, dekorationer och
penningar . . . Det är dessa rojalister’icke nog, att ohyggliga
massmord föröfvat8 i södra Frankrike, att officerare, generaler, och
marskalkar blifvit förda till döden, och att andra drifvits i landsflykt,
blifvit ruinerade eller inspärrade. De hungra och törsta alltjämt och
klaga, att man icke gifvit dem något färskt kött sedan marskalk Ney’s.»
Då detta sista bref skrefs, vistades Ribbing ej längre i Paris.
Med sin familj hade han i slutet af 1815 slagit ned Bina bopålar i
Bryssel. Det var för andra gången, så syntes det honom, som han
dragit ut i landsflykt. Den nya landsflykten var dock frivillig. Den
nya regimen i Frankrike hade ej vållat honom direkt något obehag,
och, oaktadt de sura miner, som gjordes »le régicide» af återvändande
rojalister, hade dock inga hinder ännu lagts i vägen för hans vistelse
i Paris. »Men», säger han i samma bref, »sedan lång tid tillbaka
vantrifdes jag i Paris. Sedan jag sålt min egendom, saknade jag
sysselsättning, och jag börjar bli gammal. Jag behöfver lugn och
trygghet för min person, och Frankrike erbjuder ej längre sådant för
någon. Vi omgåfvos af svärmar af polisspioner, man gjorde
arre-stationer till höger och vänster rundt omkring mig, flera af mina
vänner blefvo förföljda, kastades i fängelse eller landsförvistes.»
Fem år räckte Ribbings vistelse i Bryssel. För utkomstens skull
började han här den publicistiska verksamhet, som under nästan hela hans
Återstående lif skulle blifva hans sysselsättning och skaffa honom
nödtorftigt uppehälle. Han blef till en början medarbetare i
tidningen »Le nain jaune», och öfvergick sedan till redaktionen af
tidningen »Le libéral», som understöddes af betydande personer i Belgien
och som efter en rekonstruktion och under den nya titeln »Le vrai
libéral» efter 1817 vann en betydlig spridning. Med dessa
redaktionsbestyr var Ribbing ifrigt sysselsatt, men hans verksamhet var anonym och
hans namn syntes ej bland medarbetarnas. Hans ekonomiska ställning
förbättrades till följd af det sistnämnda bladets stora spridning, men
han kände sig föga tillfredsställd med sin lott: »Jag har ej alldeles»,
skrifver han 1817, »som de fördömda hos Dante, öfvergifvit allt hopp,
men det är bittert att äta landsflyktens bröd, och det förtjänas med
svårighet och i små portioner.» Han kallar sig »pauvre amant
écon-du-it de la liberté». Fortfarande var han »en svuren fiende till
förtryck och despotism af alla färger, så väl af kejsardömets gröna eller
monarkiens blå som af Robespierre’s trikolor». — »Le vrai libéral»
hade i grefve de La Ferté, en af Belgiens magnater, sin beskyddare;
Bist. Tidibrift. 1892 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
