Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 Ännu en gång kari. xii:s död
Af en handskrift, fortsätter förf., som förskrifver sig fra»
en af mina förfäder, baron J. F. Kaulbars, fordom
generaladjutant hos Karl XII, framgår det, att fransmannen Siquier (Sicre)
vid den tiden var konungens privatsekreterare, åtnjöt hans
synnerliga förtroende och skötte hans hemliga brefväxling. Siquier
var eD ifrig skytt och kom fördenskull bl. a. ofta till min
stamfader för att skjuta till måls med en studsare, som tillhörde
denne och som Siquier mycket tyckte om. Med dessa
sysselsättningar utfyllde han sin lediga tid äfven under Fredrikshalls
belägring. En gång kom Siquier efter sin vana till baron J. F.
Kaulbars för att hämta studsaren, som också lämnades hononv
efter hans ord: »gif mig karbinen, jag vill skjuta några skott
till måls». Siquier aflägsnade sig. Några timmar senare spridde
sig olycksbudet om konungens död; han fanns mördad i
löpgrafven, dit han ofta gick för att betrakta fästningen eller för
att följa fortgången af belägringsarbetena. Samma dag försvann
Siquier spårlöst, men i hans kvarter påträffades den nämnda
studsaren, svärtad endast af ett enda skott. Under sådana
omständigheter är det tydligt, att misstanken för konungens mofd
skulle falla på Siquier, hvilken från den stunden ej af någon
eller någonstädes kunde träffas. Först många år senare, på sin
dödsbädd i södra Frankrike, uppenbarade Siquier för sin
biktfader, att han var Karl XII:s mördare.
Underrättelsen om konungens död, heter det vidare, gjorde
det djupaste intryck på hela arméen, i synnerhet på de personer,
som stått monarken nära. Ingen tillskref vid den tiden konungens
död en fientlig kula, enär löpgrafven, där konungen anträffades,
befann sig utom skotthåll för fästningens musköteld och under
konungens besök i densamma var tom.
Slagna af sorg önskade medlemmarne af konungens närmaste
svit att inrista sina namn på studsarens pipa, och baron
Kaulbars föreskref i sitt testamente att denna till minne af den
olyckliga händelsen skulle gå i arf till den äldste i familjen i alla
följande led. På detta sätt kom den i min ägo år 1888 efter
min faders död, upplyser författaren.
Tydligt är, fortsätter h&o, att när denna historia nedlades i
vårt familjearkiv, var den glömd i själfva Sverige, där under
den följande tiden mycket skrifvits om saken och där man
framställt alla möjliga mer och mindre sannolika förmodanden,
hvilket slutligen ledde därhän, att man öppnade Karl XII:s grift för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
