Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
b. j. boethius
men hon vägrade — förmodligen på sin gemåls råd1 — och
bidrog härigenom själf till att gifva frågan betydelse för
hertigens påstådda arfsanspråk; ty då han efter öfverkomsten till
Tyskland 1719 egenmäktigt tillade sig ifrågavarande titel, som
egentligen tillkom svenska arffurstar, kunde detta nu uppfattas
såsom en protest mot hennes på val grundade rätt till kronan,
och ännu mer fick det en sådan betydelse gent emot Fredrik I:s
konungadöme, till grund för hvilket inga som hälst
arfsför-hållanden kunde anföras. I full konsekvens härmed besvarade
hertigen ej de bref, hvarigenom Fredrik underrättade honom om
sin tronbestigning, och skickade ej något sändebud till hans hof.8
Vid 1720 års riksdag gåfvo emellertid hertigens svenska anhängare
hans kraf på den ifrågavarande titeln en modifierad betydelse, i
det de föreslogo, att han skulle erhålla den samma i förening med
arfsrätt till kronan efter Fredrik och Ulrika Eleonora, och denna
ståndpunkt syntes äfven hertigen följande året vilja acceptera,
enär han då själf lät framställa samma begäran till den svenska
regeringen. Då Fredriks och Ulrika Eleonoras äktenskap var
barnlöst, kan det tyckas, att de skulle kunnat finna sig i en
dylik uppgörelse med den besegrade medtäflaren, men därtill
hade ingendera vid denna tidpunkt någon lust. Orsaken därtill
var väl i främsta rummet Ulrika Eleonoras om en äkta
pfalt-zisk envishet vittnande hat till sin systerson, men möjligen
bidrog äfven, att konungaparet ansåg det for sig nedsättande och
kanske äfven farligt, om man tillerkände hertigen arfsrätt till
tronen, under det att dess egen rätt till denna förklarats blott
vara grundad på val.
Såväl i det ena som det andra hänseendet voro emellertid
hertigens anspråk van mäktiga, så länge han ej ägde något yttre
stöd, och så länge ett godt förhållande rådde mellan det svenska
konungahuset och dess undersåtar. Ständerna lyssnade ej till
det ofvannämnda förslaget vid 1720 års riksdag, och rådet
tillbakavisade enhälligt hertigens 1721 framställda begäran. Men
1 Arvid Horn berättade 1723 för den stora sekreta deputationen, att lian
1719 nästan öfvertalat henne till ett sådant steg, men att hon därpå gick ut och
efter återkomsten vägrade. Horn sade sig ej veta, hvem som under hennes
bortovaro inverkat på henne, men det kunde svårligen varit någon annan än hennes
gemål, och detta var nog äfven Horns mening. Sekreta uUkotteti prot. den 15
jnni 1723.
1 Däremot hade han 1719 skickat ett sådant, brigadieren Rantzau, till Ulrika
Eleonora, men då Rantzau ej ställde sig de diplomatiska reglerna till efterrättelse,
hade hon låtit utvisa honom ur landet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
