Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
8. J. BOäTHIDS
mening om anbudet med orden: »Gud bevare oss för en sådan
hjälp». Angående audiensfrågan beklagade han, att konungen ej
kunnat förmås bifalla ständernas mening, och utlofvade, att riks-"
råden »ej lära underlåta att efter deras skyldighet göra ett med
ständerna». Sedan han därefter fått del af förslaget, om den
högtidliga deputationen, förklarade han, att rådet, om så
önskades, genast vore beredt att medverka till den samma, men
styrkte dock till något uppskof, så att han ander hand skulle
hinna förbereda sina ämbetsbröder därpå.
Tvisten om uppskofvet upplågade därpå ånyo. Hy 11én
motsatte sig det ej så mycket för själfva audiensens skull som
emedan hofvet på detta sätt vandes »att med kallsinnighet anse
hvad som kommer från ständerna», och anförde, att man hade
exempel på, att konungen ännu ej underskrifvit misshagliga saker
som ständerna beslutit, fast rådet expedierat det, tilläggande;
»där likväl H. M:t är konung och vi undersåtar per pacta et
conventa och H. M:t således bör instämma med rikets ständer i
allt, hvad de finna godt och nödigt», och »går det så vida, att
det råd, som ständerna gifva, blir af öfverheten förkastadt och
därpå ej skaffas tidig bot, går allt öfver ända». Banér jämte
några andra fruktade åter, att, om deputationen uppsköts,
Bkulle konungen af den infallande dymmelveckan taga sig
anledning att vägra audiens. Däremot vidhöll Cederhjelm sin
åsikt, att man borde gifva konungen rådrum att betänka sig,
och tillade nu, såsom ytterligare skäl härtill, att man då finge
bättre tid att utarbeta det tal, som deputationen skulle
framföra. Denna mening segrade också, ty utskottet stannade
slutligen vid det beslut, att, »som det är en mycket öm och
grann-laga sak att hafva att göra med sin öfverhet», skulle
deputationen uppskjutas till om måndagen, då utskottet skulle samlas
kl. ’/2 7 på morgonen för att taga del af det förslag till tal,
som den mindre sekreta deputationen till dess skulle utarbeta,
hvarefter rådet skulle infinna sig i utskottet kl. 1/s 8 för att
deltaga i deputationen.
Måndagen den 8 april samlades utskottet på utsatt tid och
justerade det för deputationen afsedda talet, hvilket, såsom redan
påpekats, tvifvelsutan är det ofvan omtalade ytterst skarpa tal,
som hittills ansetts vara den s. k. »apostillen». Men detta tal
kom aldrig att blifva användt, ty landtmarskalken omtalade
efter justeringen, att konungen nu gifvit efter och utsatt Bassewitz’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
