Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
CLAES FREDbIK HORN
var jag serskild prevenerad mot denne corps, hvaribland man
ville upptäcka flere spioner och den ljusblå uniformen var ej
väl ansedd i arméen. Jag påminner mig, att under min
tjenstgöring som brigade-adjutant en ungdomsvän, då
cabinettssecre-terare, sedermera statsråd, sade det han ej villè se mig i denna
uniform.
Jag förblef alltså tjenstlös ryttmästare vid husarerne, men
var derunder beordrad som adjutant vid l:a cavalleri-inspection
hos grefve Hampus Mörner. Med honom hade jag förut varit
som adjutant vid generalmönstringar med Lifregementet och
Smålands dragoner, vid hvilket senare tillfälle jag undgick en kanske
fördelaktigare beskickning till Danmark med underrättelse om
enkedrottningens död, hvarom jag fick generaladjutantens för arméen
Björnstjeruas tillsägelse, inen jag skulle samma dag med Mörner
afresa till Småland. Som en besynnerlighet anmärkte jag, att då
vi ankommo till Norrköping dagen efter drottningens död, hade
det ohyggliga ryktet om hennes förgiftning vid Rosendal förelupit
oss och meddelades Mörner af en dess gamla bekante derstädes.1
Under en af dessa resor erbjöd mig H. Mörner att som
sur-vivancier blifva capitainelieutenant. Jag studsade vid detta
förslag innebärande en befordran från ryttmästare till genera], men
Mörner tydde gåtan derigenom, att häfden fordrade unga grefvar
till denna tjenstgöring och jag var nu den enda dertill
qvali-ficerade. Jag fäste dock det vilkor vid en sådan befordran, att
jag bevarade min lägre grad i regementet för att ej såra
mili-taire espriten. Men denna befordran likasom all öfrig framgång
på den militära banan motades af mitt obetänksamma
frihetssinne, som opponerade sig mot hvad jag ansåg lågt och
småaktigt. Dit hörde mitt närmande till den då proskriberade Carl
H. Anckarsvärd, hvilken med sin aimabla hustru var etablerad
i Stockholm, der äfven hans respectabla föräldrar voro inflyttade.
Jag förnam neml., att officerare blifvit förbjudne att umgås med
denna famille, till hvilken jag dessutom räknade min fästmös
syster,2 hvilket förbud jag nu offentligen trotsade. Denna
omständighet, lagd till min refus att inträda i den ljusblå corpsen,
1 Det är föränderligt hvad sådane rykten hastigt spridas. Så hände 1815,
att jag en dag, återvändande till staden från Wermdön, der jag vistats ett par
dagar, af min skjutsbonde fick den underrättelse att general Adlercreutz dagen
förut aflidit förgiftad.
» Ulrica Augusta Uggla, t 1820; g. m. 1) P. C. Anckarsvärd; 2)
J. O. M. Anckarsvärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
